Jag måste börja med att be er, mina fina läsare, om ursäkt för mitt negativa humör dom senaste dagarna. Det är så kort tid kvar och jag trodde att inget mer skulle hända. Att det skulle se bra ut till slutet och att han sen skulle vara här hos oss. Det kanske var för mycket begärt.
Jag ska försöka rycka upp mig och tänka framåt istället för att stå och trampa på ett och samma ställe. Jag är bara så rädd för allt som komma skall. Förlossningen, bb tiden och hur vi ska klara den, tiden efter bb, pengarna. Ta hand om en bebis själv 24h om dygnet sju dygn i veckan. Är jag tillräckligt stark för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar