Här ligger jag och gör det jag inte borde, slappar.

Jag har tryckt i mig allt jag kommit åt denna helg. Det har resulterat i en allmänt fisig kropp och verkande huvud. Helt och hållet med egna fel. Dagen ska inte starta med choklad och julmust!

Jag sitter och skriver inhandlingslista och matschema för de kommande två veckorna. Den som vill får gärna komma med tips på god mat! Jag har 0 fantasi när det kommer till mat..

Idag ska det jävlar i mig städas! Barnet ska få frukt först dock.

Ett stadigt leende på läpparna, sen klarar man allt. Eller?

Tre dagar kvar till självaste julafton. Som barn kändes det som en evighet, som vuxen går åren alldeles för fort! Jag har fortfarande inte kommit igång med julbaket. Några julklappar är det kvar att slå in och huvudet är ett enda kaos!

Kvällen kommer dock bjuda på gomiddag hos T's mormor, och sedan sällskapsspel med fina vänner hos oss. Krogen är inget för oss.

Min fina T överraskade mig med en julgran! Den stod här grön och grann i vårat lilla krypin när jag kom hem från vår ståtliga huvudstad. Han kan bara han vill!

Nu står städning, diskning och uppackning på schemat. Sedan förberedelse inför morgondagens middag och tomteverkstan ska få sig ett besök idag också hade jag tänkt. Men först ska magen få sig något gott.

Nyårslöften. Är det någon som avger sådana nu för tiden? Eller finns dom där för att brytas? Jag tror på det, tidigare år har jag inte avgett några löften men i år har jag en mindre lista! Och ni får veta den listan vare sig ni vill eller ej! Bara för att jag är så elak.

1. Klyschan, sluta röka! Tråkigt må hända, livsviktigt för mig.
2. Klysha #2, börja träna. Samma som föregående, tråkigt men viktigt.
3. Klara av studierna. Jag Sara Ehrman ska studera på distans, något ingen tror att jag klarar av. Ger mig för tillfället bara mer motivation.
4. Vara den bästa bullmamman detta land skådat.
5. Börja äta bättre och inte ge upp!
6. Värna om min och T's relation som tyvärr glömts bort i all stress detta år bjudit oss på.

Jag läser Aftonbladet dagligen, både i telefonen och den fysiska tidningen. Något som dagligen förbryllar mig är hur våra barn världen över behandlas. Och nu snackar jag inte om 'tänk på barnen i Afrika'-snacket, utan barn i skolor eller liknande. En liten blind pojke på 6år vill inte byta klassrum. Vad gör man då? Men jag vet! Lägg ner honom på golvet och dra dit honom i anklarna! En utav dessa personer som drog iväg pojken var också hans assistent som är väldigt bra vän med pojkens familj.

Eller den 13åriga flickan som blev mördad utav sin granne för att han stördes av hennes ljud när hon gick över golvet. Ska vi behöva gå runt och vara rädda vart vi än är?

Nackskott är det lindrigaste.

Jag ligger i min säng hemma hos mamma och tankarna exploderar i mitt huvud. Rädsla, ångest och ovisshet. Jag är en stark person ja, men ibland känner jag mig lika liten som en myra är till storleken.

Jag lever för min son, men vad är egentligen bäst för honom?

Nu funkar det äntligen att blogga från telefonen! Sitter hos mamma i huvudstaden och kollar på avatar med hennes särbo Christer. Trevlig prick! Miliam sover och imorgonbitti åker jag till pappa. Det ska bli skönt att äntligen kunna hjälpa honom. Min lilla pappa.

Test