T spelade i gbg igår, efter drog vi till trollhättan för att dricka alkoholhaltiga drycker. Vi hade riktigt kul, en sån kväll man kan leva på ett bra tag framöver.
Igår kom vi också hem ifrån vår ståtliga huvudstad, där vi har hälsat på mina föräldrar. Jisses som jag saknar dom ibland. Ibland vill jag ha dom i närheten, sådär nära att man bara kan 'svänga förbi' på en kaffe.
Vardagen i livet har stått stilla, jag har bara jobbat och umgåtts med Miliam. Skolan går åt helvete, blodproven har jag inte dykt upp till och orken bara försvinner ur min kropp. Jag vill inte helt enkelt, jag vill inte höra mer om denna mola/druvbörd. Jag vill bara låtsas som att allt var en stor mardröm, och inget annat. Det var inte verklighet. Punkt. Men det ågr ju självklart inte, två läkare har ringt mig de senaste dagarna och tjatat om att jag 'måste komma in nu'. På måndag ska jag dit. Denna rädsla kommer tillslut bli min död, känns det som.
Nu ska jag städa, katten har använt toalettgolvet och köksbordet som sin personliga toalett hela veckan.
Jag älskar dig
