Min avundsjuka mot de som bor så deras barn får ett halt eget rum växer sig bara större. Vi har sökt lägenhet i säkert 7-8 månader nu, får vi någon? Nej. När ska det egentligen vara vår tur att få flytta till en bostad där vi kan känna att vi får plats? Vi ramlar över varandra här hemma.

På lördag fyller jag år, känns som en onödig dag då jag ändå ska vara på praktiken 7-16 och sedan jobba även dagen efter 7-13 och 16.30-22, dubbelpass med andra ord. På tak om praktiken så stormtrivs jag och hoppas på att de vill ha kvar mig även efter praktiken. Sista veckan är nu. Lite ångest har man allt!

Nu tror jag T kom hem så nu ska här lagas middag.