Jag har alltid låtit mig påverkas utav andra personer och vad dom ska komma att tycka om mig. Har jag en kompis som städar mycket, ja då måste jag också det om den kompisen ska komma hit. Har jag en kompis som äter über nyttigt, ja då måste jag också det om jag är med denna person. Om någon hatar rökare, då röker jag inte när denne ser.

Jag hittar aldrig riktigt motivation till att göra något åt mig själv. Åt den lata röv jag faktiskt har blivit. Den jag egentligen inte vill vara. Därför är jag lättpåverkad utav andra personer och deras tankar kring diverse saker.

Jag är en person som röker, äter onyttigt, inte rör speciellt mycket på mig, städar inte varje timma varje dag och oftast sätter jag mig hellre på golvet med miliam i någon timme istället för att gå och diska. Gör detta mig till en dålig person som inte tar sitt ansvar? Jag tror ärligt talat inte miliam lider speciellt mycket utav att ha en mamma som inte är pinnsmal eller som inte städar precis hela tiden.

Har jag fel?

Kärleken. Livet. Hjärtat.

Sedan jag fick min son har jag insett en sak med detta samhälle. Män är duktiga bara dom byter en bajblöja, kvinnor förväntas kunna ta allt. Som har med barn att göra.

Min sambo flög ensam med vår son upp till min storebror. Jätteduktigt av honom! En hel timme ensam på ett flygplan?! Vi avgudar dig och överröser dig med komplimanger och leende ansikten!
Jag åker tåg ensam med vår son i 4-5h. Men vadå det är bara något jag ska klara av ju? Oj är din son trött och skriker? Få tyst på ungjäveln så fort du kan, är du en dålig mamma eller?

Det pratas om 'hen'. Om denna jämställdhet. Om detta samhälle som gör kvinnor och män till olika kön. Och det är ju helt fel säger dom! Det dom inte tänker på är att det är olika i allt. Kvinnor SKA ta hand om barnen, männen är duktiga om dom håller sitt barn i handen över gatan. Kvinnor är löjliga när dom pussas och gullar med sina små barn. Män höjer man till skyarna om dom ger sitt barn en kram.

Vi kvinnor måste hävda oss själva precis hela tiden när det kommer till föräldraskap. Så du jobbar ett heltidsjobb, tar hand om hemmet och barnen? Det är vad du är skapad till ju! Men oj en pappa som jobbar och sen ställer sig vid spisen? Du är en förebild för unga pojkar! 

En ung pappa tar inte sitt ansvar, han är bara rädd. En ung mamma som inte tar sitt ansvar, hon är en tävla hora som förtjänar att dö!! Nej! Lägg ner! En pappa som inte tar sitt ansvar är lika mycket till hora. Sidospår.

Vi måste bli bättre på att lyfta dessa superkvinnor till mammor till skyarna också! Det är inte en självklarhet att vi mammor ska klara allt. Det är inte en självklarhet att ni pappor ska få komplimanger och beröm bara ni byter en bajblöja. Alla ska förväntas få samma beröm och förväntning på sig.

Jag vill ge alla mammor där ute beröm för vad ni gör. Även om ni är tjocka, smala, långa, korta, unga eller gamla. Fy fan vad bra ni är!

Vid den här tiden för ett år sedan låg jag på bb med en nykläckt bebis på min mage. Tänk att tiden bara kan försvinna. Det känns som att den runnit ur mina händer. Jag har varit mamma i ett år. Ett år utav glädje, kärlek, oro, ångest, magknip och underbara stunder jag aldrig kommer glömma.

Idag har jag en 1åring, ett litet barn. Som gör varenda sekund tusen gånger mer värd att leva. Tänk om han hade en aning om allt jag skulle kunna göra för honom. Min lilla fis.

Han är ren och skär prefektion.