Här sitter jag med en hemsk smärta i mage och rygg. Tredje dagen med denna smärta nu. Det var skönare att föda barn, då kanske ni färstår hur ont jag faktiskt har. Jag satte i onsdags in en spiral, där av smärtan. Att få gå igenom allt detta efter att få sin dröm totalt krossad är inte det lättaste. Det kommer vara minst fem år mellan miliam och hans framtida syskon. En ålderskillnad jag ville skulle va 2-3år.

Proverna ser bra ut, nu ska jag dit var fjärde vecka i 6 månader, sedan får jag vänta ytterligare 6 månader innan jag får bli gravid.

Idag ska jag jobba, precis som jag gjort resten av veckan. Det är storm och jag är ibte speciellt peppad på att cykla med denna smärta, men vad har jag för val?

Idag är jag hemma med en sjuk son, hans hosta är värre än någonsin och idag ska vi in till vårdcentralen för att andas i mask för andra gången denna veckan. (Varför får vi inte hem saker så vi kan fixa det hemma istället?!) Livet går framåt, hormonerna är ute ur min kropp = det har inte spridit sig! Det finns fortfarande en minimal chans men inget jag oroar mig över för tillfället.

Skolan är i fas igen och jag har blivit månadsanställd på 91%. Livet går bra nu med andra ord. Jag har en garanterad inkomst till och med sista september, lugnet i kroppen går inte att beskriva. Eftersom jag blivit månadsanställd betyder det att jag får dubbel lön denna månaden (timanställda får i efterskott, månadsanställda i förskott), pengarna som blir över kommer gå till att fixa hemma. Ny soffa, sideboard utanför toaletten, hyllor till vardagsrummet, lampor, prydnader och hylla till badrummet. Även köksbord+stolar. Herre jisses vad jag längtar tills pengarna rullar in och jag får gå lös på IKEA. Världens bästa affär.

Miliam trivs på dagis, han säger glatt hejdå när vi lämnar honom och blir glad när vi hämtar honom. Han äter (!!!!) som en häst och verkar må bättre än någonsin (utom denna dumma förkylning och hosta han fått för tillfället).

Nu ska jag fortsätta kolla på inredning, sedan är det dags för lite lunch!