Bästa julklappen i år fick jag utav sambon, en platttång/locktång! Allt i ett. Kommer bli snyggast i stan ikväll.

Just nu sitter jag i våran soffa, som står i våran lägenhet där vi bor med våran familj. Hur fint är det inte? Jag skulle inte kunna ha det bättre. T är iväg och jobbar, Miliam sover och jag bara slappar. Vid 16-16.30 kommer T hem och då blir det stressigt. Vid 19 ska vi vara på middag i stan för att fira in det nya året med fina vänner. Parmiddag, tror inte det kan bli så mycket mer vuxen poäng för oss just nu. Jag älskar att växa upp.

Here we go!

Hanna: Jo jag blev ofta förbnnad, men behöll lugnet och sa "Det är mellan oss" och log artigt. Jag är inte personen som bråkar.

Tiger: Jaha va synd, men det kommer fler tillfällen! Nästa helg flyttar vi ju dit på heltid :)

Stefan Berg: Tack för tipset, kan vara värt att kolla upp!

Detta är jag när jag var liten. Om du frågar mig är Miliam väldigt lik mig, men alla ska envisas om att han är extremt lik sin pappa.

Jag och svägerskan fixar och donar här hemma efter julhelgen. Som varit den bästa på länge. Man uppskattar saker mer när man har barn har jag märkt. Miliam fick mycket fina saker. Bland annat en leksak han älskade. Skakade och pratade högt så fort han såg den. Min fina.

Idag åkte pappa T hem till Varberg, på onsdag åker vi också dit för mer julfirande och nyår. Då mamman och pappan är barnlediga och kan göra precis de dom vill. Tackar gör vi farmorn för det. Hon är den bästa barnvakten till Miliam då hon känner honom bäst och vet vad han har för rutiner. Vad vi ska göra har jag ingen aning om.

Vill även be om ursäkt att jag inte svarat på kommentarerna än, ska försöka ta mig tid till att sätta mig vid datorn en stund senare innan den packas ner. Vi flyttar nästa helg! Soffbord, tv-bänk och soffa inhandlas i veckan. Sedan är det i princip klart, en massa småsaker ska såklart trycks in i lägenheten men det tar vi när ekonomin tillåter.

Det blev inte att hälsa på Kajsa och Harry igår. Det var tänkt att vi skulle dit idag istället men det sket sig också. Tandläkaren tog alldeles för lån tid på sig. Men hälsa går före nöjen, tyvärr. Jag och Miliam tog oss i alla fall till Uppsala igår och hälsade på fina Arash! Som jag hade trott tyckte Miliam om honom. Så fina.

Här hemma gör vi inte många knop, T lägger Miliam och jag tittar på tv. Det är tänkt att vi ska gå till Ica när lillskiten somnat. Vi kanske har blivit med ett überfint soffbord och tv-bänk också! Livet ät bra fint.

Springer omkring i min sparkdräkt och myser med min katt som blivit gigantisk under dessa sex veckor jag varit borta. Extremt mycket päls plus lite för mycket mat utav min kära mor har fått henne att bli ja fet. Nu när hennes mamma är hemma ska det bli ändring på det! Motion är vad hon ska få! Jag ska hoppa i snön med henne har jag bestämt.

Imorgn åker vi förmodligen och hälsar på fina Kajsa och Harry i Uppsala. Så kul med vänner som har barn i Miliams ålder! Imorgon kommer även älskade och saknade T hit. 

Hanna; Lägg dig i! Jag tycker bara det är kul att diskutera, eller vad man nu ska kalla det! Jag håller helt och hållet med om att kvinnan borde få lite mer uppmärksamhet eftersom det faktiskt är vi som lånar ut vår kropp till detta. Men en sak jag tänkte på när jag var gravid det var alla fördomar alla hade mot papporna, i detta fallet T. När dom insåg att jag var gravid (syntes inte så speciellt mycket på mig förrän i slutet) sa de flesta 'Jaha och pappan är inte delaktig antar jag?', mitt svar var alltid kort och gott 'Jo men vi är inte tillsammans, allt kommer lösa sig sen.', då högg samtliga emot med 'Tro det du.' Folk jag aldrig träffat i mitt liv ställde sig och predikade om hur just unga pappor är. Detta fenomen som inte tar ansvar alls och bara är ute och super samtidigt som han försöker hitta nästa ragg att sätta på. Detta gjorde mig i många fall riktigt förbannad och jag tror att om dom skrev mer om 'unga pappor' skulle det inte bli så. Om man gjorde omvärlden mer medvetna om att de finns dom som faktiskt tar sitt ansvar. Och vad jag förstått är det väldigt många som gör det?

Tiger; Hur länge är du i Varberg? Vi kommer hem 28 december igen!

När den vedervärdiga demonen, även kallad Ångest, knackar mig på axeln kan jag göra vad som helst. Gå hur långt som helst. Vara helt galen så att säga. Ibland röker jag till och med två cigaretter. Direkt efter varandra! Jag vet, bad ass va? Okej, jag skojar bara. Måste man verkligen alltid skriva det? Att man skojar alltså. Förstår man inte det ändå? Jag förstår när en person är antingen sarkastisk eller ironisk. Sidospår verkar vara min grej idag.
Ångest får mig förlamad, Ångest stryper mig och ger mig andnöd. Varför denna Ångest? Inte en blekaste aning.

Nu till min fråga; Hur gör Du när Ångest hälsar på?

När man åker tåg med en bebis som största delen av tiden antingen sover eller roar sig själv får man mycket tid till att sitta i sin egna lilla värld och tänka på allt och inget. Jag är nog lite bortskämd på det planet. Jag har tänkt på en sak ett tag nu, alla dessa artiklar om 'unga mammor'. Mammor som inte tar sitt ansvar, inte gått ut gymnasiet, inte har något jobb eller bostad. Det resulterar i lite pengar och därför hämmar man sitt barn.(?) En sak jag blev förvånad över är hur mycket pengar man faktiskt får. Jag klarar mig varenda månad och får till och med några tusenlappar över! Miliam har precis allt han behöver och jag likaså. Nu har jag en mamma och svärmor som ställer upp extremt mycket också och som gör precis allting möjligt. Dom är fina dom två kvinnorna. Sidospår.
Dit jag ville komma var, vart är alla artiklar om 'unga pappor'? Finns inte dom? Eller tar alla bara för givet att dom inte tar sitt ansvar? Att dom tar sitt pick och pack och drar när plusset visar sig på stickan? Jag trodde att man var två om att skapa ett barn. Sperma plus ägg likamed bebis. Eller hade jag fel sexualkunskap i skolan? Ljög min lärare för mig? Det betvivlar jag.

Jag och T pratar ofta om det, att papporna inte får någon uppmärksamhet. Att papporna inte har alls lika mycket att läsa om som alla mammor har. Dom känner sig utstötta och bortglömda när kvinnan är gravid. Allt fokus ligger på henne. Vi kvinnor tjatar om jämställdhet, vart är jämställdheten där?

Bakade till familjen idag, tog receptet från en annan blogg tidigare i veckan. Hon kallar dom 'cake pops'.

Enkelt och gott!

Allt du behöver är ett paket ballerina kakor, en förpackning philadelphiaost och choklad. 

Krossa ett paket ballerina kakor (testade med ballerina kladdkaka men tyckte inte det var lika gott)

Blanda ihop med ett halvt paket philadelphiaost (100g)

Doppa eller häll på smält choklad med sked, ha på lite strössel om du vill. In i kylen och låt stelna!

(På bilden har jag använt mig av två paket ballerina och en hel förpackning philadelphia!)

Dagarna går förbi lite fortare än vad jag hade hoppats på och ångesten övera tt åka till mamma gör sig påmind. En vecka utav stress stress stress väntar oss. Tisdag-åker vi, onsdag-tandläkaren, torsdag-bvc och vaccination, fredag-storebror och hans gravida sambo kommer, lördag-julafton, söndag-lillajulafton med morfar, måndag-packa, tisdag-shoppa med svägerskan och sedan julfirande hos pappa, onsdag-tillbaka hit. Jag.orkar.inte!

Miliam växer i alla fall som han ska, han sover och äter som han ska också. Att vara mamma är inte svårt alls när man har en bebis som Miliam. Han går upp vid 10-11, äter leker och är vaken någon timme. Sedan börjar han gnälla lite, vi lägger honom i vagnen och han somnar på en halv sekund. Han sover inte på mage längre utan på sidan. Han sover 1-2h sedan är det dags för mat, lek och mys igen. Han är uppe till 3-4 och sover sedan någon timme. Han vill gå och lägga sig vid 7-8 och sover sedan hela natten. När han börjar gnälla lägger vi honom i sängen, säger godnatt och sedan får han ligga där ensam. Börjar han gråta går vi dit och visar att vi finns men oftast behövs inte det. Han pratar och skrattar en stund sedan somnar han oftast helt och hållet själv.

Det är okej att skryta.

Nybadad son och mamma. Nu ska vi mysa till det i någon timme sedan är det dags för lilleman att sova och dom större barnen ska spela tv-spel. Det behövs ibland. Vi ska skjuta zombies. Brutalt och äckligt.

Impulsköpte precis denna skönhet till Miliams dop.

Jag vet inte alls vad jag ska skriva här just nu. Jag är arg, så jävla arg. 

Jag borde inte vara det för ni förtjänar inte ens mitt piss. Men helvete vad ni sårar mig, hela tiden. 

Jag är besatt av denna låt, så fin. 

Fina Coldplay

Gårdagen bjöd på mycket skratt, god mat och trevligt folk. Miliam somnade fint även fast vi kom hem lite senare än hans läggtid och jag börjar inse att vi har en väldigt snäll och lugn bebis. Han ligger just nu på pappa T's mage och pratar förfullt. Han har även börjat skratta mer.

Ikväll ska vi inte göra någonting alls, bara kolla på film och mysa. Snart bär det av till huvudstaden igen för julfirande med släkten där. Jag skulle ljuga om man sa att jag inte känner mig stressad!

Jag & Arash i ettan på gymnasiet

Ikväll bär det av till T's mormor för släktmiddag, lite mysigt sådär. Sedan kanske några fina vänner skulle komma hit och 'hänga' som dom kallar det. Det kommer förmodligen bli en tidig kväll för mig, lingonveckan knackade på idag och jag är näst intill däckad.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, anonyma kommentarer går fet bort! Jag skiter fullständigt i om dom är gulliga, snälla eller bara allmänt dumma, dom raderas direkt. Och, jag vet att jag inte är tjock, jag säger inte att jag är tjock. Jag vill inte endast gå ner i vikt utan jag vill bygga muskler och få en snygg kropp, inte smal och slapp! Jag tänker inte trycka i mig en massa fett bara för att tappa 5kg, jag tänker äta min varierande kost och så småningom skaffa mig ett gymkort och bli snygg!

Ikväll är jag mer deppad är någonsin. När T sa hej då ville jag bara sätta mig och gråta i ett hörn, gömma mig för världen och försvinna för en liten stund. Men icke, faster Nicole ville spela kort och Miliam ville minsann inte ligga under sitt babygym! Jag bet ihop och underhöll barnen. Nu ska jag sno en idé som Kajsa gav mig, ge lite creds till mina medmänniskor!

Vi börjar med mamma, en kvinna jag ser upp till så oerhört mycket. Hon har slitit med både mig och min storebror då hon varit ensamstående under en stor del av i alla fall mitt liv. Sena kvällar och tidiga mornar. Att den kvinnan orkar! Jag har även fått bo hos henne gratis under hela graviditeten, fått saker som barnvagn, blöjor för hans första månad och välling i mängder. Jag har haft tak över huvudet. mat på bordet, tvål att tvätta mig med och papper att torka mig med. Hon var även mitt stöd under förlossningen. En stålkvinna är vad hon är!

Svärmor, en kvinna som berört mig djupare än någon annan tidigare gjort. En riktig stålkvinna det också. Snäll, omtänksam och kärleksfull. Lagar gudomlig mat och har även hon bidragit med extremt mycket. Utan henne och mamma hade jag och Miliam varit hemlösa.


Arash, lilla Arash, vart ska jag börja? Han tog 'pappa-rollen' under graviditeten, lyssnade på mitt gnäll, klämde på magen och kramade mig när det behövdes som mest. Stod upp för mig och försvarade mig gentemot alla andra. jag tycker synd om alla som inte har en vän som Arash.

Vi får inte glömma Kajsa, hon som kommenterade min blogg och jag antog att det skulle bli någon man har kontakt med ett tag och sen inte mer. Men så fel jag hade, visserligen har jag endast träffat henne en gång men det känns som att jag känt henne en hel livstid. (I alla fall nästan.) Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin känt mig så bekväm med en annan person tidigare. Ett extremt fint leende har hon också!

Sist men absolut inte minst, min T. Någon jag gick från att älska högst av allt till att avsky som pesten till att älska högst av allt igen. Han överraskar mig varenda dag med hur duktig han är med Miliam och han är den bästa pappan Miliam skulle kunna ha. Han busar, leker, sjunger och myser med honom. Byter blöja utan att klaga och torkar spya som om det vore vatten. Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur mycket den människan betyder för mig, hur mycket jag älskar honom, men jag besparar er den extratiden.

Jag har vissa stunder på dygnet där jag tillåter mig själv till att falla lite. Släppa allt för en sekund och bara stirra tomt ut i luften samtidigt som alla jobbiga tankar fladdrar runt bakom pannbenet på mig. Ventilera lite, i tysthet för mig själv. Huruvida om det är bra eller inte har jag ingen aning om, det känns skönt för stunden. Som när man har sex fast man egentligen inte riktigt har tid till det.

De ensamma nätterna är dock jobbiga. Då ploppar den där vedervärdiga demonen upp på min axel och gormar om allt det jobbiga i örat på mig. Allt från pengar till vikt till dagisplatser. Jag är inte tjock, jag är fullt medveten om detta, jag känner mig dock uppblåst och äcklig. Tuttarna är som två små säckar, magen putar ut alldeles för mycket, låren tycks aldrig sluta växa och rumpan är så mjuk att man kan begrava en hel näve i ena skinkan. Jag har inte råd med ett gymkort och orken till promenader försvinner så fort jag tittar ut genom fönstret. Blåsigt, kallt och grått.

Två månader efter förlossningen, vart gick allt fel?

Jag vill ha hem T nu, så jag kan borra in mitt ansikte i hans hals.

Ikväll var vi iväg och kollade på när faster Nicole gick luciatåg. Dom var så söta i sina små klänningar, tomteluvor och pepparkaksdräktar! Miliam blev trött och bestämde sig för att sova i allt stoj. Att han ens kunde det är för mig ett mysterium.

Innan vi skulle åka gick jag upp och gled ur sparkdräkten och i lite finare kläder. Kladdade på mig ansiktet och gick ned till sambon som utbrast 'Fan vad snygg du är!', det värmde lite extra i hjärtat. Känner mig mest sliten och smygtjock nu för tiden.

Andra december förra året.

Sitter återigen ensam här hemma. Eller ensam och ensam, T är i alla fall inte hemma. Han jobbar åter natt och kommer göra det ett par veckor framåt. Sitter vid T's dator och kollar runt lite. Kunde han inte haft lite nakenbilder eller något annat spännande? Ibland är vårat förhållande lite för lugnt! Skämt åsido. 

Vad händer då? Inte mycket kan jag tala om. Vi diskuterar fram och tillbaka om hur vi ska ha det i lägenheten. Vart matbordet ska stå, soffan, teven etc. Jag hittade en alldeles perfekt soffa. En snygg bäddsoffa i perfekt storlek, men vad kostar den då? 9.000jävlakronor, ett jävla rån! Varför i hela friden ska en soffa vara så dyr? En möbel man ändå bara sitter och fiser i!

Nej nu ska jag åter vända min koncentration åt google's håll, ni får gärna ge lite tips på billiga heminredningssidor. Eller ni kanske inte vet hur kommentars funktionen fungerar?

Shoppade till nyår idag, plus ett par midjehöga byxor.

Just nu är det inte mycket som kan dra ner mig. Jag flyger på de där små rosa molnen och fjärilarna i magen är åter på besök. Allt faller på plats. Allt blir som jag ville att det skulle bli. Jag, Sara Ehrman, ska flytta ihop med min kärlek och pappa till mitt barn. Vi ska äntligen bli en riktig familj med våran egen lägenhet och vårt egna liv. 1 januari säger jag hejdå till huvudstaden och mitt liv där, och hej till mitt nya liv i Varberg.

Miliam har blivit lite bättre nu fram mot kvällen, han är dock långt ifrån frisk. Den lilla näsan är illröd (lilla Rudolf), ögonen rinner och kinderna är lika rosiga dom en kär tonårings.

Mamman övergav ungdomarna som festar på nedervånigen och la sig med sin prutt istället. Sedan sju ikväll har jag sprungit upp och ner som en jojo. Han vill bara mysa när han är sjuk. Ligga i famnen och mysa med händerna likt en kattunge som diar. Han är så fin.

Här hemma är vi sjuka. Korven vaknade upp och var dunderförkyld idag. Rinner ur både näsa&ögon och en riktigt jobbig hosta har han fått. Nu blir det till att bara mysa och kurera oss dom närmaste dagarna.

Va till Gekås idag igen, köpte mig en sån där mega-sparkdräkt, bästa köpet någonsin. Jag bor i den. 199 pix på barnavdelningen, ibland är det bra att vara liten.

Miliam somna som en stock idag, min lille man behöver sina strikta rutiner. Så är det bara.

Mamma till en prinsessa:
Såg nu att du hade kommenterat, i alla fall en rolig person som läser, haha! Idag började vi med 'schema' till Miliam. När han ska äta, sova, bada osv. Det visar sig ju ännu inte hur det påverkar honom, om han kommer somna enklare på kvällarna eller inte. Vi har även börjat med att lägga honom 20 istället för 22. Lägger vi honom 22 kan han ligga och prata till 01-02 vissa nätter. Men när han väl har somnat så sover han i 10-14h!
Jag tror stenhårt på det här med rutiner, men har också i åtanke att alla bebisar är olika.

Sjuk, hängpattig och trött så in i helvete. Barnet måste ha mat och underhållning ändå.

Förresten, ni suger. Fan vad ni suger!

Liten Miliam, inte ens en dag gammal, och en överlycklig mamma!

Jag ligger här klarvaken i sängen och får mer ångest för varje minut som passerar. 6.30 står väckarklockan på, 8.00 står Karro i dörren och då ska jag vara redo. Hur ska detta gå?! Miliam sover i alla fall fint i sin säng och har gjort det sedan 20-21 ikväll. T snarkar på han också.

Jag har funderat på en sak, hur gör ni med era småttingar? Har ni fasta rutiner på när dom ska lägga sig och gå upp (pratar då om natten)? Enda sedan Miliam föddes har jag försökt ha någorlunda fasta rutiner till honom. Han har inte legat i sängen efter 22 någon kväll och han får aldrig sova längre än till 11 (missade det en gång och han sov till 12.30). I början åt han två gånger per natt, första vid 3 och andra vid 6. Efter ett tag blev det bara vid 6 och nu sover han 10-14h per natt. Visserligen kan det vara för att jag har en jävla tur med att ha fått en väldigt snäll bebis, men jag tror det har mycket att göra med mina rutiner och min envishet. Sömn är viktigt, man måste ha den. (Min hjärna var inställd på att vara ensam tidigare och jag bara skulle lyckas få honom att sova hela nätterna.) Så hur gör ni? Bolla lite idéer med mig nu! Annars bloggstrejkar jag.

Julle och hans häst

Jag hade extremt kul igår, roligaste kvällen på väldigt länge. Självklart saknade jag min prutt konstant men det var skönt att släppa allt för en kväll och vara lite tonåring.

Idag har vi legat i soffan hela dagen, ätit och bara mått allmänt skit allihopa. Jag vet fortfarande inte vad vi ska göra med Miliam, han vägrar att sova på kvällarna. Någon som har något tips kanske? Antagligen inte.

Nu ska jag gosa ner mig i sängen med min familj. T drar och jobbar tidigt imorn och jag ska till Gekås med faster Karro! Miliam ska vara hemma med farmor.

Vi var ju som sagt och åt med farfadern idag, pizza till pappa och kebabtallrik till mamma och farfar. Miliam satt fint och kollade på.

Ikväll ska vi på krogen med familj och vänner. Ska bli kul!

Ibland kan jag känna mig som den sämsta mamman som någonsin vandrat på detta jordklot. Varför? Jo för att jag inte kan få min son att sova. Han somnar i fem minuter, sen börjar han böka. Han bökar någon timme för att sova i fem minuter igen. Varför?! Jag vaggar, klappar, sjungen, gungar och säger snälla saker. Ingenting funkar.

Mitt i allt bök ringde en väldigt full T;
- Ska jag komma hem? Vill du det? För jag kan komma hem om du vill? (tänk er allt med en väldigt sluddrande och snabb stämma)
- Nej vad ska du hem och göra? Du gör ändå ingen nytta?
- Men jag vill va med er, och spela tv-spel. Jag vill skjuta zombies. Brutalt ska det vara.

När jag väl fick T att sluta sluddra var det bara att börja om med Miliam igen. Nu ligger jag i sängen igen, äntligen.

Köpte bland annat dessa två heldressar, hur fina?

Sitter ensam i den alldeles för stora sängen. Miliam ligger bredvid och skriker på sitt baby-gym. Han låter rätt arg och bestämd. Ikväll ska vi inte göra någonting alls. Bara ligga i sängen och mysa, det behövs ibland det med.

Spontan åkte till stan med svärmor, lillskiten fick vara hemma med pappan. Det blev två fulla kassar till Miliam, det finns alldeles för mycket fina barnkläder. Bästa presenten måste vara presentkort.

Nu är vi på väg hemma, väl hemma ska jag pussa på mina pojkar. T åker snart och är borta resten av dagen. Rep med bandet sen firmafest. Har en känsla av att jag kommer ha två bebisar att ta hand imorgon!

Snodde faster Karro's bild

Vi hade ju som sagt storbak här idag. En massa goda lussebullar och pepparkakor blev resultatet. Några lite brända och några helt perfekta. Precis som det ska va.

Vid 2 imorse fick jag en fin överraskning. En nyduschad glad T klev in genom sovrumsdörrn. Han hade fått sluta tidigare. Inatt ska han inte jobba. Hur bra har jag det inte? Imorgon ska han på firmafest och på lördag ska vi förmodligen träffa farfadern för lite lunch på stan. På måndag bär det av till Gekås (Ullared) med faster Karro. Fullt upp, precis som vi vill ha det.

Jag måste erkänna att kvällarna utan T har varit väldigt mysiga. Tjejkväll varenda kväll! Min svärmor är ganska svårslagen, enklare och mer kärleksfull människa har jag aldrig någonsin träffat tidigare. Vi pratar om allt från förlossningar till möss (dom små söta djuren).

Kvällen har bestått av vin och välbehövligt tjejsnack. Nu ligger jag i sängen och längtar efter min man. Att vakna till utav att han kryper ner i sängen bredvid mig är den bästa. Allt blir lite bättre när han pussar mig i nacken och säger 'hej älskling'. Vetskapen om att han är min för alltid, på ett eller annat sätt, får fjärilarna i magen att gå bananas.

Imorgon är det storbak med faster Karro och faster Nicole! (Två svårslagna personer de också!)

Höggravid, svullen och blek som ett lik

Sitter i soffan och lyssnar på T som spelar gitarr. Lite mysigt måste jag erkänna att det är. Idag har det inte hänt mycket alls. Vi har bara lekt med Miliam som börjar bli mer rastlös för var dag som går.

Nu ska jag mysa med min man innan han drar och jobbar hela natten.

Jag tänkte på en sak när jag satt och gjorde numero två på toaletten. Varför i hela friden är det så förbjudet för oss tjejer att bajsa? Hur många gånger förr har man inte hört 'men tjejer bajsar inte', klart som fan vi gör! Och varför smyger vi med det? Lägger papper i toaletten, spolar vatten i handfatet och gör det helst när alla andra sover eller inte är hemma. Alla bajsar!

Sen det här med kroppshår, jag personligen tycker om lite hår på killar, det känns mer manligt på något sätt. Och skulle jag själv få välja skulle jag raka mig någon gång var annan vecka. Inte var annan dag! Det är helt okej för killar att ha hår på pungen men inte tjejer att ha hår på muffen. Och detta kan man inte prata om utan att bli kallad 'nazi feminist'. Jag är inte feminist, jag är bara en tjej som bajsar och önskar hon slapp raka sig hela tiden.

En annan sak som också korsade mitt tänkande är all denna hysteri kring Beyonce och hennes påstådda 'fake-mage'. Varför? Varför ska man luska i precis allting och hitta fel precis överallt? Och varför i hela friden ska hon behöva bevisa för hela världen att hon faktiskt är gravid?! Det är hennes ensak och privatliv.

Nu till något helt annat. Det kallas, enkelt och rakt, för kärlek.

Det är så väldigt svårt att få Miliam att sova när T inte är hemma. Han kan inte riktigt komma till ro. Jag kan vagga, hysha, sjunga och klappa på ryggen så mycket jag vill, Miliam somnar ändå inte. Tillslut virade jag in honom i T's otvättade skjorta, och han somnade på några minuter. Han är så extremt 'pappig'!

På tal om sömn, jag frågade ju er för ett tag sen om nattblöjor. Dagen efter hittade jag dessa (se bild nedan), pampers nattblöjor för små bebisar. Dom är exemplariska! Håller tätt hela natten, mjuka och verkar sköna att ha på sig. Nu kissar han inte i sängen längre.

Jag och Felix. 17år gammal.

Sitter i soffan och lyssnar på Miliam som pratar med sitt babygym. T sover och snart ska jag börja fixa lite här hemma. Diskmaskinen ska plockas i och ur.

Idag när jag loggade in på min internetbank idag fick jag en fin överraskning, underhållet har äntligen kommit och jag har nu råd med mer julklappar än vad jag trodde! Nu blir det att hålla i pengarna och spara det som blir över. En ny dator står på listan över bra-att-ha-saker, eller snarare måste-ha-saker! Ska sälja min gamla stationära näst intill oanvända dator. Någon som kanske är intresserad av att köpa en iMac 20" för 6.000? Hojta till!

Jag har alltid varit svag för killar i arbetskläder, nu har jag en alldeles egen. Det suger dock att han är borta hela kvällen och natten.

Sitter nyäten vid teven och kollar på polskt barnprogram. Jag ska lära mig polska. Miliam ligger på golvet under sitt babygym, drar i allt han kommer åt och pratar riktigt högt. T sover och svärmodern likaså.

Inatt fick jag sova ensam, T ska börja jobba natt och ville därför vända på sitt dygn. Det gick inte speciellt bra. Jag somnade 4.00 och vaknade vid 5.00. Men det är bara att vänja sig. Inatt är han borta 18.00-8.00. Hur ska jag klara det?

Det här med att blogga verkar inte vara min 'kopp-av-te', en massa andra saker och problem tar över tankarna. Och orken. Allt går extremt fort, vi insåg idag att vi måste bestämma oss ganska snart om vart vi ska bo, Stockholm eller Varberg? När, och om, vi ska flytta ihop, hur vi ska få råd med allt och vad jag ska plugga. Dagisplatser, bidrag, skola och Utbildning tar den största energin nu. Resten går oavkortat till Miliam. Min fina lilla perfekta bebis som börjar bli så stor. Han sätter sig upp själv (från halvliggandes läge), ålar lite smått och skrattar med ljud. Jag är en stolt mamma med en liten tår o ena ögat varenda dag. Tveka inte, skaffa barn, Du kommer aldrig ångra dig!

Annars då? Ja mitt liv ser ut som förr, blöjor, välling, en massa lek och en underbar bebis. Enda skillnaden är att jag äntligen har någon att dela alla framsteg och bakslag med. Tiden går så mycket fortare när man har kul.

Liten Miliam, bara några veckor gammal

Ikväll var mamman och pappan på en välbehövlig date! Mat på restaurang och bio. Nu sitter vi och myser med våran bebis, snart blir det efterrätt.

Pappa T och faster Karro

Gårdagen var extrem rolig. Längesen jag skrattade så mycket! Bag-in-box är dock livsfarligt. Idag mår man inte lika bra som igår.

Miliam kunde inte riktig sova utan sin mamma, han somnade 0.15 och vaknade 4.00! Aldrig igen säger jag bara. Jag får vänta tills han lagt sig från och med nu. Annars sover han ju mellan 22.00 och 10.00.

Jag älskar vart jag är i mitt liv. Jag älskar min familj och jag är överlycklig för att vi kunde fixa det. Att jag inte är den där olyckliga ensamstående mamman som planerar vilka veckor man ska ha sin son.

Ansiktet är på och ikväll ska vi slå klackarna i taket med familj och vänner. Det känns välbehövligt efter alla dessa bajsblöjor och nappflaskor.

Miliam gör så mycket framsteg hela tiden, små framsteg som förmodligen bara en mamma kan se. Han vill ta tag i allting, ibland lyckas han och då ska det in i munnen. Oftast slår han sig själv i ansiktet då och börjar stortjuta istället. Han försöker åla, men har inte riktigt fått kläm med det här att lyfta magen så han snurrar oftast bara omkring. I knät vill han nästan bara stå och hoppa. Sitta ner och man bara håller i hans händer är också kul, ibland. Han följer allting med blicken och vrider huvudet åt det hållet ljud kommer ifrån. Skrattar lite smått med ljud och pratar en heldel.

Tio veckor gammal blir han idag, vart tar tiden vägen?

Sitter i Varberg och slappar framför en film med en sovandes bebis på bröstet. T är på jobbet och svärmor springer omkring med golvmoppen. Snart ska jag lägga ifrån mig Miliam och städa lite i sovrummet. Bädda sängar och ta bort tvätten. Sånadär tråkiga måsten.

Ikväll kommer faster Karro på besök!

Att gå ner i vikt går bättre än förväntat. Tröjan köpte hg när jag var i v20, jag kunde ha den i en vecka sen låg den bara. Nu passar den igen!

Jag och T badade precis med Miliam, han tyckte att det var hur kul som helst. Tyvärr får ni inga bilder från med med tanke på alla moraltanter (inte för att man ser några privata delar).

Jag och T fick en till heldag tillsammans, det var inget jobb idag. Natten var väl så bra den kunde vara med tanke på att det var alldeles för varmt på rummet. Miliam vakna i panik för att han var så varm, jag plockade för första gången någonsin upp honom för att han skrek och han var genomblöt. Annars är det hur bra som helst, Miliam är alltid så lugn här.

Männen i mitt liv sover och jag gör det mesta för att inte spy ner mig själv. Varför skulle jag födas till en person som blir åksjuk av att bara kolla på en bil? Resan går extremt bra och vi fick veta efter vi hade hoppat på att detta är ett direkttåg, det stannar alltså ingenstans förrän vi är i Göteborg. Lugnt, tyst och underbart! Sj levererar, för en gångs skull.

Nu sitter vi äntligen på tåget på väg till göteborg, Miliam ligger på golvet och vi har ändå mycket plats kvar, älskar x2000! Nu väntar många underbara veckor i Varberg!

Miliam har en förkärlek till mina händer, han ska helst få in hela i munnen.

Jag har packat det mesta nu, kan fortfarande inte förstå hur jädrans mycket man behöver till en så liten människa. Pappa skjutsar oss i alla fall till tåget på måndag så vi slipper åka kommunalt med allting.

Fick en fråga om hur jag kan ha råd med en iPhone. Den införskaffades innan jag ens hade tänkt tanken på att skaffa barn. Jag har alltså haft den rätt så länge. Den kostar 400 pix i månaden, gratis sms, fri surf och jag får ringa för hela beloppet. Hur bra?! Jag är 'blessed' (kan inte komma på det svenska ordet) med en väldigt givmild och kärleksfull släkt som gjort allting möjligt. Allt från blöjor till spjälsäng. Jag är även väldigt sparsam med de pengar jag har och sätter undan så mycket jag kan varje månad. GIVETVIS går Miliam alltid i första hand! Han har alltid det han behöver.
Jag har även väldigt tur som får bo hemma hos min mamma och endast behöva betala en minimal hyra för en full kyl&frys, toalett papper, tandkräm, schampo, ja du fattar nog.

Jag gick till frisören idag i hopp om att få en snygg, lite kortare frisyr. Han kapade av 2dm och jag fick någon slags page. Jag vänjer mig väl.

T kom sent igår kväll. Dagen har gått åt till att mysa (utom när jag var till frisören). Jag borde egentligen packa. Men det är likadant där som igår med mitt rum, jag.orkar.inte!

Sitter i soffan och kollar in på mitt über stökiga rum. Jag måste städa, men vart finns energin och orken? Den rann ut genom tårna för ett halvår sen tror jag. Jag.orkar.inte!

Vaknade till detta. Han kommer idag! Jag slipper sova själv i min gigantiska säng OCH jag kan duscha hur länge jag vill! Hur underbart är det inte?

Vissa människor betyder mer för mig än andra. Oftast vill jag bara ta tag i denna människa och krama om denne riktigt ordentligt och länge, men jag gör inte det. Jag har någon slags inbyggd spärr, inte komma för nära, men ändå så nära att man kan stryka lite på armen. 'Krigsskada' brukar jag kalla det för, det låter häftigare så. Man kramas inte i min familj, så är det bara. Kroppskontakt hör hemma mellan täcket och madrassen!

Det jag ville komma till, de där 'vissa personerna'. Okej jag vet inte vad jag ville komma till, jag läste ett blogginlägg som en av dessa personer skrivit och det högg till i mitt hjärta. Tårarna började rinna utav medlidande och jag vill trösta. Det är alltid min första tanke 'hur kan jag trösta henne/honom?' En sån fin person som gått igenom något så jobbigt och ångestfyllt. Man borde få skrika ut sin ångest över hela världen utan att någon över huvud taget ska kolla konstigt på en. Alla ska trösta, ge kramar och vara stöttande i mitt tycke. Tyvärr är de flesta bittra och hellre klankar ner på denna personen.

En förlossning är så olika för allihopa, min förlossning var förgävlig, och jag skäms inte för att säga det. Det är det värsta jag någonsin varit med om, från början till slut. Paniken, rädslan, ingen som lyssnar riktigt. Man kan aldrig säga 'jag förstår vad du går igenom' för alla upplever allting olika. Alla har sin egna syn på saker och ting. Jag kan dock säga att jag vet vad du går igenom, till viss del.
Jag har sagt det förr; spy så mycket galla du vill!

jag har nog aldrig varit normal, men snygg frisyr hade jag i alla fall

Jag vet inte alls vad jag ska skriva här om jag ska vara brutalt ärlig. Livet är rätt så enformigt just nu. Går upp, byter blöja, matar, byter blöja, lägger bebis, tar det lugnt, byter blöja, matar, leker, lägger bebis, byter blöja, matar, jaaaa ni fattar galoppen. Jag älskar mammalivet, men jag hatar att sitta hemma och inte ha någon att prata med. 

Det här hittade jag Miliam i imorse. Och det där är inte bara en kiss. Någon som vet om det finns nattblöjor till små bebisar på 5-6kg? Jag kan ju inte väcka honom på nätterna bara för att byta en blöja.

Torsdag, halva dagen har redan gått, sen är det fredag och då är det inte långt tills T kommer hit.

Bilden är från Gotland, min fristad, mitt 'runaway' ställe. En liten ö som spelat en enormt stor roll i mitt liv. Där spenderades hela somrarna när jag var yngre.

Och där står jag vid ett stup, 18år gammal, kärlekskrank och allmänt vilsen. Varför står jag vid ett stup? Nej jag ville inte ta mitt liv, jag och min farbrors fru bestämde oss för att åka ut och fota. Gotland är en extremt fin plats. Av någon anledning skulle vi upp dit. Ibland saknar jag den sara, men bara ibland.

Dagarna går extremt sakta, kanske går tiden åt fel håll? Jag vill bara åka härifrån nu. Osammanhängande texter verkar vara min 'thing', jag borde nog sova nu.