Tänk-på-barnen-i-Afrika-syndromet

Long time, no see! Jag jobbar, pluggar och tar hand om barn, tvätt och städ. Klandra mig inte! Fått ett vikariat på 80%, blir månadsanställd från årsskiftet, lika med betald semester nästa sommar. Man kan nog säga att det går rätt bra.

Jag kom och tänka på en sak precis, 'Tänk-på-barnen-i-Afrika-syndromet' som jag själv valt att kalla det. Jag som vanlig Svensson, som lever mitt liv relativt bra ska behöva må dåligt över att jag mår dåligt av ett så kallat 'I-lands problem'. Fel. Allt är relativt, i min verklighet finns inte svält, därför kan jag tycka det är jobbigt att jag inte har den där kycklingen i frysen som jag så gärna hade velat köpa men inte har pengar till när jag egentligen kan tillaga lite spaghetti med köttfärssås. Men det vill jag ju inte, det är jag inte sugen på. 'Men va glad över att du har mat, egoist!' Japp det tänker de flesta men kom igen, alla är sig själv närmast, ingen är lycklig över allt och alla hittar småproblem i det mesta. Inte bara jag.

Någon frågade mig när jag var gravid vad jag hade gjort om Miliam blev handikappad, mitt svar var (utan tvekan) 'Älskat honom för den han är självklart!', kontringar var 'Men hade du klarat av det? bla bla bla..' Allt blir en verklighet, allt blir till en vana. Jag hade antagligen inte lagt någon närmare tanke på att mitt barn har ett handikapp när han fyller 10år, utan det som hade varit i mina tankar (precis som nu) är att 'mitt barn blir 10år idag, var i helvete tar tiden vägen?!' Precis som alla andra föräldrar med barn som fyller år.

Vi hade en guppig start, en rivstart raka vägen mot helvete med lite eftertanke. Vi hade inte någonting, och då menar jag ingenting. Vi hade familjer som stöttade och hjälpte och vi arbetade oss upp. Får jag säga det själv är jag stolt över oss och vår insatts. Gravid som 18, hoppa av skolan, bo gratis hos mamma som finansierar i princip allt. Kastade mig iväg till Varberg för att vara med min kärlek och pappan till mitt barn, får hyra en lägenhet löjligt billigt utav svärmor, börjar plugga, får praktik, får jobb direkt efter, cyklar mellan alla kunder, får ett vikariat på 80% två månader senare och sedan en månadsanställning. Jag har kämpat röven av mig, och jag förtjänar detta. Ska jag då må dåligt över att jag vill ha den där kycklingen i slutet av månaden när pengarna börjat tryta? N.E.J.!

Nu kom T hem med godis, ha det!

Sitter här redo att jobba hela kvällen och knega ihop de små ören jag inte får utav CSN för tillfället. 

Känns ändå helt jävla okej! #bittertyey92