Jag försöker att inte leta efter tecken på att förlossningen är på gång, det händer ju när man minst anar det säger dom. Men det är lättare sagt än gjort. Pappa smsade i morse och frågade om lilleman var på väg. Till hans förtret så är svaret nej och åter nej. Men ont har jag, så något måste ju hända med kroppen.

Nej nu ska jag fortsätta trycka i mig vattenmelon och vänta på att mamma ska vakna till liv så vi kan åka till Ikea.