Borde jag kanske ta tag i denna blog igen? Ingen aning.

Miliam är sjuk, eller ja på temperaturen vi får ut ifrån hans lilla rumpa är han sjuk. Annars har han samma jävla energi som vanligt och här sitter jag och gungar i fosterställning medan han springer omkring med leksaker och ropar 'Mamma, Mamma, Mamma, MAMMAAAAAAAAAA!!!' hela tiden. ( Likt detta http://www.youtube.com/watch?v=cNkp4QF3we8 ) 

Annars då? Good guy Sara hjälpte en familj med julgran, samt stängde av ett cykellyse som stod och blinka utanför Miliams dagis för att personen skulle synas på vägen hem. T bara tittade på mig och skakade på huvudet, jag påpekade att det är bra för min karma. Och tur var väl det, den behövdes bara några timmar senare när vi kom ut från Ikea med en megasängram (vi har en gigantisk säng) och den precis går in i bilen. 'Fasiken vilken tur vi har Sara!' gormar T, men jag vet att det är min karma som är snäll.
 Vi har fått en vattenläcka inne på Miliams rum, fint precis innan jul. Grannens element hade gått sönder, halva väggen i hans rum är förstörd och nu blir det omtapetsering (hur i helvete stavas det?). Men det blir säkert fint, gratis brukar vara fint.

Miliam pratar fortfarande kinesiska, eller ja det är någon blandning mellan bebisord, kinesiska och MAMMA MAMMA MAMMA. Jag är den enda som förstår honom och fungerar nu mer som en tolk här hemma när han går till sin far och vill ha något. T tittar med stora ögon och jag säger bara 'Han är törstig, ge honom lite vatten.' 'Ahaaaaaaaa!' svarar T som om han fått en uppenbarelse. Är det en mamma-grej att förstå vad barnen säger?

Nu ska jag klä på Miliam, vi ska till jysk och kanske ska jag tjata till mig att vi åker till svärmor och dricker kaffe? Så Miliam får springa av sig!

Justja! Min älskade, kära, fina, lilla mamma ska komma hit snart. Jag saknar henne något enormt! Ringer henne 3ggr/dag nu förtiden, alla behöver sin mamma.

(Notera att boken är upp och ner!)

Vi har flyttat! I fredags gick flyttlassen till nya lägenheten medan jag satt hos svägerskan med sonen och åt frukost med fina människor. Fick också gosa med en liten liten bebis (eller bajsis som Miliam säger). Det som förbryllar mig dock är varför dessa kartonger aldrig packar upp sig?! Alla andra gånger jag flyttat i mitt 21 år korta liv (13 gånger, 14 med denna) har kartongerna försvunnit av sig självt. Men inte denna gången minsann! Antar att jag får kavla upp blusärmarna och svettas lite, något jag är dålig på. (Om jag inte är på jobbet)

Vi har fått kattungar också, morgonen efter vi flyttat in låg 6 små nykläckta kattungar i soffan (ja, soffan!). Men dom är rätt lugna, än så länge.

Jag har tyvärr skitit i plugget de senaste dagarna, det är inte kul att skriva om hur urin blir till och allt det går igenom innan det blir urin. Det är inte så intressant som det kanske låter..

Lilla livet som kommer få bo kvar!
(Antagligen kommer stackarn få heta Bosse som T döper alla katter till.)

Jag älskar dig

Ett liv i harmoni

En bok i knät, en tekopp i handen och musik som pumpar ut ur  min dator. Plugg-ögonen på och en harmoni fyller luften i vår lilla lägenhet. Som för tillfället befinner sig i ett ständigt flytt-kaos. Vi ska flytta, 1 november åker första lasset över till vår nya fina 3.a i stan. Jag kommer vara på plats och sätta ihop Miliams alldeles egna sovrum. Bara tanken får mig att flyga iväg ibland.

Skolan går bra, jobbet går ännu bättre och privatlivet är bättre än någonsin. Jag har hittat en rutin som funkar för mig, tydligen är jag inte alls en kvällsmänniska utan jag älskar att gå upp tidigt på morgonen och mysa in i mig täcket med en tekopp i handen och starta nyhetsmorgon.

Miliam pratar, namn är det nya. Även svåra namn som Yatzy begeistrar han utan några som helst problem (Yatzy är T's mormors hund). Han gör sig förstådd och visar bestämt vad han vill ha.

'Mamma nänning!!' (välling)
'Mamma bapp!' (napp)
'Puss, puss, natti, natti'
'Mamma BÖPPNA!' (öppna ex. leksakslådan)
Han tackar även så fort han får något, kan vara att jag kommer och lägger en kudde under huvudet på honom när han ligger och tittar på tv i soffan, då kollar han upp på en och säger klart och tydligt 'Tack,tack!' och nickar med huvudet.

Han är en väldigt bestämd liten herre, inget får gå honom emot. Något jag fått bort och är väldigt glad över att få bort det är att han slogs innan. Så fort han inte höll med om någon smockade han till första bästa människa. Nu vet han att det blir time out och sedan säger man förlåt genom att blåsa och pussa där man innan slog. Mamma kan också vara envis.

Tillbaka till flytten, livsmomentet jag väntat länge på nu. Händelsen vi aldrig trodde skulle komma. Något som är lika underbart som skrämmande. Nu ska vi klara oss själva för första gången i våra liv. Miliam kommer få ett eget rum, yta att springa på och vi kommer få sova lite mer ostört. Förväntar mig dock en heldel spring i början.

Tillbaka till böckerna nu!

Tänk-på-barnen-i-Afrika-syndromet

Long time, no see! Jag jobbar, pluggar och tar hand om barn, tvätt och städ. Klandra mig inte! Fått ett vikariat på 80%, blir månadsanställd från årsskiftet, lika med betald semester nästa sommar. Man kan nog säga att det går rätt bra.

Jag kom och tänka på en sak precis, 'Tänk-på-barnen-i-Afrika-syndromet' som jag själv valt att kalla det. Jag som vanlig Svensson, som lever mitt liv relativt bra ska behöva må dåligt över att jag mår dåligt av ett så kallat 'I-lands problem'. Fel. Allt är relativt, i min verklighet finns inte svält, därför kan jag tycka det är jobbigt att jag inte har den där kycklingen i frysen som jag så gärna hade velat köpa men inte har pengar till när jag egentligen kan tillaga lite spaghetti med köttfärssås. Men det vill jag ju inte, det är jag inte sugen på. 'Men va glad över att du har mat, egoist!' Japp det tänker de flesta men kom igen, alla är sig själv närmast, ingen är lycklig över allt och alla hittar småproblem i det mesta. Inte bara jag.

Någon frågade mig när jag var gravid vad jag hade gjort om Miliam blev handikappad, mitt svar var (utan tvekan) 'Älskat honom för den han är självklart!', kontringar var 'Men hade du klarat av det? bla bla bla..' Allt blir en verklighet, allt blir till en vana. Jag hade antagligen inte lagt någon närmare tanke på att mitt barn har ett handikapp när han fyller 10år, utan det som hade varit i mina tankar (precis som nu) är att 'mitt barn blir 10år idag, var i helvete tar tiden vägen?!' Precis som alla andra föräldrar med barn som fyller år.

Vi hade en guppig start, en rivstart raka vägen mot helvete med lite eftertanke. Vi hade inte någonting, och då menar jag ingenting. Vi hade familjer som stöttade och hjälpte och vi arbetade oss upp. Får jag säga det själv är jag stolt över oss och vår insatts. Gravid som 18, hoppa av skolan, bo gratis hos mamma som finansierar i princip allt. Kastade mig iväg till Varberg för att vara med min kärlek och pappan till mitt barn, får hyra en lägenhet löjligt billigt utav svärmor, börjar plugga, får praktik, får jobb direkt efter, cyklar mellan alla kunder, får ett vikariat på 80% två månader senare och sedan en månadsanställning. Jag har kämpat röven av mig, och jag förtjänar detta. Ska jag då må dåligt över att jag vill ha den där kycklingen i slutet av månaden när pengarna börjat tryta? N.E.J.!

Nu kom T hem med godis, ha det!

Sitter här redo att jobba hela kvällen och knega ihop de små ören jag inte får utav CSN för tillfället. 

Känns ändå helt jävla okej! #bittertyey92

CSN, inget att lita på.

Med en knut i magen möter jag varje morgon och solsken som skiner in genom fönstret. Oro är numer en stor del utav vardagen (igen) och jag går snart under. Har gått ner till 50% i skolan i hopp om att komma ikapp, skulle då få 5.480.- i månaden, inte mycket pengar men helt okej och vi skulle klara oss nätt och jämt. Vad händer? Jo jag får papper efter papper hemskickade om att skolan anmält att jag endast studerat 480 poäng, och jag ansökt lån och bidrag för 520 poäng. Återbetalningsskyldig med andra ord. Det som inte går ihop för mig att jag jag enligt skolan studerat 100%, medan CSN säger att jag studerat 75%.

Jag får alltså utbetalat till mig en gång i månaden, då är det bidrag, tillägs bidrag (för Miliam) & lån, 1.200.-. Hur tror dom att jag ska klara mig på det? De senaste skolböckerna jag köpte kostade bara dom 2.500.-?

Jag ringde upp CSN, som i sin tur sa att jag skulle ta kontakt med min kontaktperson på skolan, som i sin tur sa att jag ska ta kontakt med komvux, som i sin tur har stängt till sommarlovet är över. HUR KAN DETTA VARA MÖJLIGT?! Jag sliter håret utav mig och vet inte hur jag ska kunna mätta min sons mage pga något min skola/csn/kontaktperson gjort.

Det värsta är att jag stämde möte med en studievägledare för att ansöka om studiemedel åt mig så inget skulle gå galet. Men det gick ändå käpprätt åt helvete.

Längesedan jag gav bloggen ett besök. Livet rusar fram och jag hinner med att blogga mitt i allt jobbande, pluggande, omhändertagande utav barn och hem. T har dragit igång med sin musik rätt seriöst därför går mycket tid där också.

I onsdags spontanåkte jag till min käre mor för att få plugg ro. Miliam fick springa benen av sig med sin mormor och jag fick sitta inna med bok och dator. Ibland plirade jag ut på dom och det är så härligt att se honom så lycklig som han blir när han är med sin mormor. Har även upptäckt att smultron och jordgubbar är en storfavorit hos Miliam!

Ikväll har jag varit ensam med Miliam då T har jobbat. Jag har tvättat 11(!!!!) maskiner med tvätt och pluggat om vart annat. Har även diskat och mättat Miliams mage och lekbehov. Multi tasking när den är som bäst helt enkelt.

Jobbet stormtrivs jag fortfarande på, det är riktigt uppfriskande att få en paus i vardagen och cykla mellan kunderna (jobbar på en hemtjänst). Alla de äldre tanterna och gubbarna blir så lyckliga när vi kommer dit, komplimanger och leenden är en stor dek utav jobbet. Vem tycker inte om något sådant?

Nej nu ska jag fixa det sista i min inlämningsuppgift så den blir inskickad, imorgon är det en ny uppgift och nya tag!

Miliam har fått en väldans fin 'bonnabränna' och en massa myggbett

en av de fyra små kattungarna som terroriserar vår vardag

Älskade Varberg!

Min avundsjuka mot de som bor så deras barn får ett halt eget rum växer sig bara större. Vi har sökt lägenhet i säkert 7-8 månader nu, får vi någon? Nej. När ska det egentligen vara vår tur att få flytta till en bostad där vi kan känna att vi får plats? Vi ramlar över varandra här hemma.

På lördag fyller jag år, känns som en onödig dag då jag ändå ska vara på praktiken 7-16 och sedan jobba även dagen efter 7-13 och 16.30-22, dubbelpass med andra ord. På tak om praktiken så stormtrivs jag och hoppas på att de vill ha kvar mig även efter praktiken. Sista veckan är nu. Lite ångest har man allt!

Nu tror jag T kom hem så nu ska här lagas middag.

Bloggtorka? Verkar nästan så vah?

Livet är segt, långtråkigt och alldeles underbart. Skolan går fortfarande åt helvete, Miliam är i en extrem trotsperiod och på onsdag åker vi till mina föräldrar i huvidstaden där även min bror och brorson/gudson är! Mysigt, mysigt.

Annars händer det inget, T läser en bok han tjatat om i säkert ett halvår, Miliam tittar på film och här sitter jag och 'pluggar'. Vill äta kakor och dricka cola men det går icke. Inte förrän Miliam sover, annars vill han ha och får utbrott när han inte får. Inte lätt det där!

Jaha, nehe, dags att öppna boken tror jag minsann.

Här sitter jag med en sovvägrandes son på armen. Jag har plugg att göra men det får fint vänta då Miliam vägrar ge mig tid till det. Nackdelen med att T jobbar kväll.

Annars händer inte så mycket, skolan går käpprätt åt helvete och jag känner mig mer och mer stressad. Nästa vecka åker jag till mina föräldrar i huvudstaden och veckan efter det börjar min praktik. Mitt i allt ska jag försöka klämma in tre inlämningsuppgifter. 

Vi letar lägenhet som tokar, håller tummarna på att det snart löser sig. Min rygg börjar säga ifrån utav bäddsoffan vi nu för tiden sover i. Har konstant ont.

En del personer som jag umgicks med under de mellersta tonåren har idag blivit riktiga 'aktivister' (inga namn nämnda därför ingen kränkt heller). Det är kvinnofrågor, djurfrågor, pälsindustrin, gay communityn, you name it. Jag personlien tycker att det är bra att det finns folk som faktiskt ställer sig emot normerna (även fast det börjar kännas som en modesak) och säger vad de tycker och tänker. Men finns det ingen gräns? Kan dom verkligen göra precis vad dom tycker och tänker?

Ett typiskt exempel; en vegetarian/vegan, djurrättsaktivist, pälsmotståndare (vad de nu vill kallas) skriver ned sina argument på vårt älskade facebook, gärna med någon avskyvärd bild på ett stackars djur som blir plågat. Jag som faktiskt äter kött kommer med argumentet 'Men jag äter bara närodlat där jag vet att djuren behandlats bra. Även min pappas egen jagade kött som är plockat direkt ur skogen där djuren har det så bra de bara kan' JAH där fick dom! Eller inte, då början proceduren där man blir kallad kallblodig mördare, man är inte värd ens piss och man borde gå och dränka sig själv i en å just för att man stoppar kött i munnen. MEN VA?! Är inte det kränkande då?! Nej inte alls, för jag äter ju kött. Är detta rätt?

Eller dessa extrem feminister. Ja, jag vill också ha ett jämställt samhälle. Ja, jag tycker också det är förjävligt att Rune 43 tjänar trippel så mycket än vad Britta 57 gör fast det jobbar på samma arbetsplats med samma arbetsuppgifter. Ja, jag tycker också det är förjävligt att vi mammor ska klara allt medan pappor blir höjda till skyarna för dom byter en bajblöja (skrivit ett inlägg angående det tidigare). Men samma sak där, finns det ingen jävla gräns?! Kan dessa feminister göra vad fan dom vill? 'Jag vägrar bli sedd som ett sexobjekt så därför ska jag nu gå ut på stan utan tröja och BH bara för att göra ett statement! Ja då vill sjuka snubbar inte k*ulla mig i prutten framför en bondfilm!' Jag skulle bli förfärad om jag mötte på en sån person när jag är ute på stan med min son till exempel. Förstå vilka tankar som snurrar i hans huvud efter något sådant. Men det är ju okej för det ska vara jämställt! För män går ut topples på stan med plakat samtidigt som de skriker något osammanhängande! Eller?

Som en vän till mig, han delade något på facebook angående pälsindustrin (som förövrigt är en vidrig jävla industri) och motargument han får är 'Äter inte du kött?' och 'Vilken jävla dubbelmoral!'. Igen, MEN VA?! Bara för han äter kött betyder inte det att han frossar i päls?

Nej någon gräns borde det finnas. Någonstans borde någon ställa ned foten mot de extrema personer som finns i denna värld som gör allt för uppmärksamhet. För ja jag tror helt ärligt att ofta är det små osäkra personer utan kärlek i sina liv som gör något så radikalt. Det kan inte bara vara kärlek till djur eller kvinnokönet.

April April

Funny you're the broken one but i'm the only one who needed saving

Påsken är över och förbi. Gårdags kvällen blev lite för tung för lilla mig, minnesluckor och ett stort frågetecken täcker tankarna när jag försöker minnas. Nu sitter jag här och försöker komma ikapp med skoluppgifterna jag låtit förfalla, två veckor ligger jag efter. Jag får skylla mig själv som inte tagit tag i det tidigare.

Livet går lite i motvind just nu, tankarna exploderar i huvudet och magen vrider sig i kramper när nätterna kommer krypandes. Varför? Jag har ingen aning. Miliam växer för fort, vi bor för litet, jag vill bli klar med skolan, flytta till större och träffa folk på dagarna. Är det detta jag vill jobba med? Kommer jag få tag på en praktikplats? Jag saknar min mamma. Fyra bokstäver kan förklara mina tankar just precis nu, k a o s. 

Min älskade T får ta mina utbrott och samtidigt ta hand om Miliam, varför låter jag mig själv komma till denna punkt? Jag älskar ju min lilla familj, ändå vill en del utav mig bara åka här ifrån ibland. Slippa detta ansvar och bara kunna slappna av. Utan min familj kan jag dock inte slappna av, återvändsgränd helt enkelt. Osammanhängande texter verkar vara min kopp av te. Nu ska jag begrava mig i boken igen och pussa på min T.

Jag älskar dig Poo

Så var påsken här i år igen. En helg med alldeles för mycket mat, godis och alkohol. Precis som julafton. Vad händer under denna helg då? Jo mat, godis och alkohol i fina vänners och familjs lag. Fredag hos svärmor, nyktert för min del då Miliam är med. Lördag hos svägerskan, onyktert då Miliam antingen kommer vara hos sin farfar eller T's mormor. Föräldrarna måste ju också få leka av sig, eller?

Förra veckan låg hela familjen sjuk med snuva, feber och hemsk hosta. Blev två läkarbesök med Miliam där han först fick andas i mask då han knapt fick någon luft och vid senare tillfället fick medicin utskriven för sin feber och öroninflammation.  Jag missade en veckas plugg och ligger nu efter två veckor. Kvällen kommer med andra ord gå åt till just precis det.

Bebi-nojan har även gjort sig påmind. Kanske inte är så konstigt när alla skaffar syson till sina små som är i Miliams ålder. Jag.Vill.Också.

Jag sitter här med en allt för sjuk son vid min sida. Feber, krupp, ögoninflammation på båda ögonen och en förkylning. Just nu är han trotts omständigheterna pigg, han försöker i alla fall. Har dock inte lyckats få i honom något mat sedan torsdags, men jag vet också att det inte ens är någon idé att försöka.

Förutom det har jag blivit trollbunden utav Fifty Shades trilogin, dessa böcker gör något med mitt huvud och jag andas och lever dom just nu. Har läst ut två av böckerna sedan i fredags och börjar på den sista delen i kväll. Har du inte läst dom? Gör det!  Man kan aldrig få för mycket utav en fantasivärld med en hunk, en massa pengar, gudomligt sex och oändlig kärlek. Låter inte helt fel huh? Nej jag trodde väl det.

Nu ska jag gå tillbaka till mitt matlagande och sedan hänga tvätt. Sånt måste också göras.

Varför man inte ska träna på Fitness24seven

199.-/mån, ingen bindningstid och du kan använda kortet dygnet runt på alla Fitness24seven gym i hela Sverige. Visst låter detta som ett klipp? Det dom glömmer att skriva ut i sina annonser är att det tillkommer en öppningsavgift på 199.- och att de har 2 månaders uppsägningstid. Om du inte skrollar längst ner och läser den lilla ljusgrå texten som finns där, den jag missade helt och antar en del andra missat också. 

Inte nog med det! Min käre T har tränat hos dom ett tag nu, sedan december om jag inte misstar mig. En månad när de skulle dra pengarna hade han inte täckning på sitt konto, vad gör dom? Skickar hem ett Inkassokrav. Jag har kollat igenom avtalet och det står ingenting om detta, utan det står, låt mig citera,
'Täckning måste finnas på kontot 
Betalaren ska se till att täckning finns på kontot senast kl 00.01 på förfallodagen. Har betalaren 
inte täckning på kontot på förfallodagen kan det innebära att betalningar inte blir utförda. Om 
täckning saknas för betalning på förfallodagen får betalningsmottagaren göra ytterligare uttagsförsök under de kommande bankdagarna. Betalaren kan på begäran få information från 
betalningsmottagaren om antalet uttagsförsök.' 

Förfallodagen är dagen efter betalningen ska ha dragits, man har alltså ett dygn på sig att inse att man inte har teckning på kontot.

Vi fick alltså hem ett inkassokrav för detta, jag betalar den på utsatt datum och tror allt är ok. Men icke. Nu idag fick vi ett till Inkassokrav på att vi inte betalat i tid tydligen, det dom glömde underrätta oss om är att det tar 3 bankdagar (icke röda eller helgdagar) för pengarna att komma in. Detta ska man helt enkelt hålla koll på själv. Jag, som får panik, ringer till min käre mor som jobbat på bank under hela sitt arbetsliv och frågar henne vad f*n vi ska göra, jag vill inte ha inkasso efter mig, eller få betalningsanmärkningar redan i denna unga ålder jag är i. Hon tycker det låter helt absurt att vi får inkassokrav från första början, och förklarar sedan för mig att jag ska betala tre dagar innan datumet som står på fakturan för att pengarna ska komma in. Hon säger också att vi ska ringa till dom och förklara läget och be om att få betala när lönen kommit.

Summan av kardemumman, träna inte på Fitness24seven, de luras och vill bara ha pengar.

8 mars, internationella kvinnodagen och fredag. Dagen kommer gå åt till plugg och städ (passande denna dag) och kvällen till skitsnack med Malin och ett glas vin i handen.

Hur 'firar' vi egentligen denna dag? Min sambo hade inte en aning av vad den ens innebar och jag fick förklara. Det är inte vi kvinnor som ska ha mer kärlek, det är en mer politiskt lagd dag där kvinnors roll i samhället ska framhävas, inte tryckas undan som den ofta gör annars. Men firas verkligen denna dag? Eller är det bara 'ett dumt påhitt'? 'Vi män har ju ingen dag' hör man från alla håll och kanter. Nej män har ingen dag, vad tror ni skulle hända om det fanns en 'Internationella mansdagen'? Jag personligen tror att män världen över skulle få mer luft i lungorna och banka sig ännu hårdare på sitt bröst, ligt en silverrygg. (Ni vet ledargorillan i djungeln.) Skulle detta främja vårt samhälle? Eller världen rent generellt? Nej, nej och nej.

Jag kan fortsätta hur långt som helst, men väljer hellre att sätta stopp där. Jag måste plugga.

Såhär exalterade är jag och Miliam ikväll. Okej jag fick kittla honom för att han skulle bli exalterad. Men jag är det. Livet leker.

Vi är lata också, ikväll blir det världens bästa snabbmat, Subway. Ja alltså inte tunnelbanan i vår huvudstad utan de mackorna. Om ni inte förstod tänkte jag. Men ja! 

Har någon tips på en bra tatueringssida får denne mer än gärna dela med sig, jag vill ha lite mer inspiration innan jag ska dit och snacka med snubben.

Dagens tredje matintag ligger nu och vilar i magen, blev en nödlösning. Två ägg, en halv paprika, två korvar. Blanda ihop allt i en skål, på med kryddor efter smak och i stekpannan. Sen sallad på sidan av Gott, nyttigt, enkelt och snabbt. Så vi småbarnsföräldrar gillar det. Och Kajsa, jag gjorde dina äggmuffins till papa' T igår och dom slukades fort, uppskattat med andra ord! 

Nu ska jag plugga röven av mig och sedan städa upp hemma, om jag orkar.

Sitter och skummar igenom instuderingsfrågorna från första kapitlet, något jag trodde jag hade koll på men icke. Min käre hjärna har valt att glömma den information som trycktes in i huvudet för några veckor sedan. Upprepning är ett måste i mitt fall tydligen. Dock så är detta en extremt intressant bok som jag tycker de flesta borde kolla upp. Man får en bredare bild på världen och tänker mer outside the box. Bara ett litet tips så.

Annars då? Ja du käre vän, jag är fortfarande hög på tanken om tatuering. Hög som ett hus uppe på molnen. Japp. Även bebinojan har gjort sig påmind igen, p-spruta ska skrivas ut och denna gången ska jag faktiskt ta tag i det och ta mig till mvc för att ta sprutan. Då har jag inte val än att ha ett barn ett bra tag till. Miliam får helt enkelt vänta med syskon och nöja sig med kompisarna på dagis. 

Jag har alltid varit en sucker för tatueringar så därför tog jag idag kontakt med vår lokala tatuerare för att bolla lite idéer och få ett prisförslag. Verkar bli så att jag påbörjar min sleeve i april redan! Om han nu har tider då, tänkt så att jag ska in någon dag i slutet av denna månad och bestämma allt samt få en skiss. Livet leker! I sommar ska jag rocka långt blont hår och tatueringar. Inte helt dumt om du frågar mig.

Ibland saknar jag den tiden då jag fotade precis allt. Jag satt och redigerade bilder hela nätterna och kände att nu har jag verkligen hittat det jag brinner för. Jag kröp i lera, hoppade & flaxade med armarna och gjorde allt möjligt för att få en bra bild. Såg potentialen i allt och det blev rätt ofta bra bilder. Men vad hände?

Jag tror jag tappat bort mig själv på vägen någonstans, sedan jag blev gravid och hela cirkusen drog igång med barn, flytt, sambo och dålig ekonomi. Nu när allt stabiliserat sig kan jag börja tänka efter, varför gör jag inget utav det jag faktiskt älskar? Baksidan med att ha en dyr hobby, av någon konstig anledning lägger jag hellre pengar på T's musik, som också är en väldigt dyr hobby. 

Nu ligger mina gamla bilder på min externa hårddisk som jag inte ens kopplar in i datorn längre, den ligger bara där och samlar damm i sovrummet. Som en bortglömd favoritleksak på vinden. Jag har säkert flera hundra bilder framkallade som bara väntar på att få komma upp på väggen, men de har jag lagt i en låda och på något sätt förträngt att de finns.

Två favoritbilder

Här sitter jag och äter frukost i en städad tyst lägenhet. Denna dagen ska gå åt till endast plugg, plugg och lite mer plugg!

Idag börjar jag också på en laktosfri kost igen, får de hur magen blir nu.

Sommaren närmar sig och jag kollar efter en bikini, någon utav dessa skulle jag vilja strutta okring i i sommar. Favoriten är den högst upp till höger!
Samtliga kommer från Victoria's secret.

I ett tappert försök till att lugna mina nerver gick jag in på H&M's hemsida och satte ihop denna gudomliga outfit jag mer än gärna går omkring i i sommar. Runt tusenlappen och dessa fina mästerverk kan bli dina! Älskar våra lågpriskedjor här i sverige.

Ni kanske undrar varför jag var arg? Jo nu är det så att det gått väldigt bra för mig i skolan, jag har fått betygen B på flera inlämningar. Sista inlämningen kände jag mig extremt nöjd med. Vad händer? En annan lärare rättar den och jag får ett D. Helt oacceptabelt i mitt tycke. Att hon rättade uppgiften kl 2 på natten kanske har något med det att göra, vad vet jag. Förjävligt är det i varje fall, att lärare kan bedöma så otroligt olika.

Tycker synd om er som inte fick smaka.

Jag börjar förstå att jag är en mamma nu, min lilla bebis är ett barn. Han står upp när jag klär av och på honom, han borstar tänderna själv och hämtar saker när man ber honom. Han säger Hej, Oj, Hallå, Ja, Nej, Mamma, Pappa och Wohoooo när han tycker något är roligt. Han äter näääästan själv och han knackar på dörren när han vill ut eller in. Han förstår i princip allt man säger och han tittar på en med ett stort leende när han är på väg att göra något busigt. Hur fort kan tiden gå egentligen?! Jag hade ju nyss en bebis! Nu har jag en unge som snart kommer klä på sig själv!!!!

En annan sak också som han gjorde för någon vecka sedan. Han satt i soffan utan blöja, från ingenstans hoppar han ned på golvet, går bort till hörnet, ställer sig och kissar och går sedan tillbaka till soffan. Ska vi pott träna honom?! Han fattar ju att man inte ska kissa där man sitter om man inte har blöja?! Herre jesus, jag hinner inte med.

Just ja, han pussas när man ber honom. Alltså riktiga pussar, sånna som det säger 'smack' om! Han kramas också på riktigt och ger slängpussar till alla han tycker om när han ska säga hej då eller god natt.

Jag vill ha en bebis. Nu.

Klickade hem denna skönhet idag till T's födelsedagsfest i helgen. 

Planerar att vara snyggast på plats.

Jag har ju ett nyårslöfte som jag ännu inte tagit tag i ordentligt. Träning. Jag har tränat lite hemma med min egna kropp som tyngd. Även med Miliam som tyngd ibland när jag gör knäböj. Annars kör jag på ett ben istället för med båda samtidigt. Rumpan är tightare, och låren lite mer slanka. Dock långt ifrån hur jag vill se ut. Igår beställde jag ett par träningsskor och jag ser det som ett steg i rätt riktning. Jag har dock ingen aning om vilket gym jag ska välja, det T tränar på eller det svärmor och svägerska tränar på? Kommer jag ta mig till stan och faktiskt träna eller kommer jag bara komma på ursäkter hela tiden? Kan jag börja träna även fast jag fortfarande är lite förkyld? Ja ni ser, frågorna och bortförklaringarna har redan börjat. Vart ska detta sluta?

Jag vill, jag ska, jag kan!

Min älskade T fick en tidig födelsedagspresent idag, vi har kommit överens om en deal. Han ska få det han behöver till sitt musik skapande inom detta år och han ska bli mer romantisk mot mig. Världens bästa deal då han fick mer än hälften av de saker han behöver till sitt musik skapande idag. Gitarr och monitorer, som han tjatat om sedan vi flyttade ihop för ett år sedan. Är jag inte en bra sambo? Jo det är jag!

För övrigt är jag extremt stressad nu, slutprov på onsdag nästa vecka och jag har inte pluggat nog till det än. Helgen kommer gå åt till plugg och sambon kommer säkerligen sitta i källaren med sina nya leksaker. Miliam får vara hos T's mormor eller sin faster!

Bilden är ej tagen av mig utan av min fina T!

Sonens nya frisyr, han ser helt plötsligt ut som en pojke!

Livet går för tillfället lite för fort. Saker och ting glöms bort, bloggen inräknat. Jag drömmer om framtiden, om hur hemmet kommer se ut, hur studierna kommer sluta och hur Miliam snart ska bli frisk.

Jag sliter som ett djur, ändå kommer jag inte dit jag vill. Jag har tendens till att sätta för höga kvar på mig själv och sen bara ge upp när de kraven inte uppfylls.

Nyårslöften som uppfyllts;
-Min och T's relation är bättre än någonsin. Även fast det som hände hände, nej du kommer aldrig kunna förstöra oss. Fitta.
-Rökningen är betydligt mindre.

Ja det var väl det, ett misslyckande? Året är inte slut ännu.

Sliter så in i helvete med mina studier, fick C på senaste uppgiften och ska ha minst ett B på denna! Tog 5h att svara på två frågor igår. Svarade på ytterligare två idag. Fredag ska det vara klart. Idag får jag min nya leksak också, en Macbook pro! Åh så jag längtat efter denna dag!

Miliam är inskolad och klar på dagis, en och en halv dag fick T sitta där och ha tråkigt sen sa dom att han fick åka hem om han ville. Miliam tjuter av glädje när han kommer dit och pussar glatt T hejdå. Älskade lilla skit!

Medan katten ligger och hårar ner vår nyvikta tvätt och pojkarna sover sitter jag här och ger mig själv en extra klapp på axeln för att jag är förjävla produktiv med studerandet! Man kanske skulle ta sig en dusch som belöning? Får nog bli så. Men först ta hand om tvätten. Ingen som känner dig manad att bli anställt utav mig som hembiträde?! Betalar i mat och dryck!!

Åt förresten en väldans god lunch idag, sallad med fullkornspasta och makrill!

Idag drog mitt nya liv igång, ensam hemma i soffan med min bok. Läsande och skrivande. Det jag tydligen är gjord för. Än så länge älskar jag det, det är intressant och ögonöppnande!

Miliam har varit hos T's mormor hela dagen och jag har saknat honom något enormt! På måndag börjar han på dagis, min lilla bebis växer alldeles för fort!!

Nej nu ska jag gå tillbaka till min bok en stund och sedan städa upp här hemma!

Detta måste varit det mest dysfunktionella nyårsfirandet någonsin. Aldrig igen ska jag lita på någon med fitta. Dom hugger en i ryggen.

Miliam gror tänder och är därför dunderförkyld och dålig i magen. Kul att ta hand på baksmällan.