Bästa julklappen i år fick jag utav sambon, en platttång/locktång! Allt i ett. Kommer bli snyggast i stan ikväll.

Just nu sitter jag i våran soffa, som står i våran lägenhet där vi bor med våran familj. Hur fint är det inte? Jag skulle inte kunna ha det bättre. T är iväg och jobbar, Miliam sover och jag bara slappar. Vid 16-16.30 kommer T hem och då blir det stressigt. Vid 19 ska vi vara på middag i stan för att fira in det nya året med fina vänner. Parmiddag, tror inte det kan bli så mycket mer vuxen poäng för oss just nu. Jag älskar att växa upp.

Here we go!

Hanna: Jo jag blev ofta förbnnad, men behöll lugnet och sa "Det är mellan oss" och log artigt. Jag är inte personen som bråkar.

Tiger: Jaha va synd, men det kommer fler tillfällen! Nästa helg flyttar vi ju dit på heltid :)

Stefan Berg: Tack för tipset, kan vara värt att kolla upp!

Detta är jag när jag var liten. Om du frågar mig är Miliam väldigt lik mig, men alla ska envisas om att han är extremt lik sin pappa.

Jag och svägerskan fixar och donar här hemma efter julhelgen. Som varit den bästa på länge. Man uppskattar saker mer när man har barn har jag märkt. Miliam fick mycket fina saker. Bland annat en leksak han älskade. Skakade och pratade högt så fort han såg den. Min fina.

Idag åkte pappa T hem till Varberg, på onsdag åker vi också dit för mer julfirande och nyår. Då mamman och pappan är barnlediga och kan göra precis de dom vill. Tackar gör vi farmorn för det. Hon är den bästa barnvakten till Miliam då hon känner honom bäst och vet vad han har för rutiner. Vad vi ska göra har jag ingen aning om.

Vill även be om ursäkt att jag inte svarat på kommentarerna än, ska försöka ta mig tid till att sätta mig vid datorn en stund senare innan den packas ner. Vi flyttar nästa helg! Soffbord, tv-bänk och soffa inhandlas i veckan. Sedan är det i princip klart, en massa småsaker ska såklart trycks in i lägenheten men det tar vi när ekonomin tillåter.

Det blev inte att hälsa på Kajsa och Harry igår. Det var tänkt att vi skulle dit idag istället men det sket sig också. Tandläkaren tog alldeles för lån tid på sig. Men hälsa går före nöjen, tyvärr. Jag och Miliam tog oss i alla fall till Uppsala igår och hälsade på fina Arash! Som jag hade trott tyckte Miliam om honom. Så fina.

Här hemma gör vi inte många knop, T lägger Miliam och jag tittar på tv. Det är tänkt att vi ska gå till Ica när lillskiten somnat. Vi kanske har blivit med ett überfint soffbord och tv-bänk också! Livet ät bra fint.

Springer omkring i min sparkdräkt och myser med min katt som blivit gigantisk under dessa sex veckor jag varit borta. Extremt mycket päls plus lite för mycket mat utav min kära mor har fått henne att bli ja fet. Nu när hennes mamma är hemma ska det bli ändring på det! Motion är vad hon ska få! Jag ska hoppa i snön med henne har jag bestämt.

Imorgn åker vi förmodligen och hälsar på fina Kajsa och Harry i Uppsala. Så kul med vänner som har barn i Miliams ålder! Imorgon kommer även älskade och saknade T hit. 

Hanna; Lägg dig i! Jag tycker bara det är kul att diskutera, eller vad man nu ska kalla det! Jag håller helt och hållet med om att kvinnan borde få lite mer uppmärksamhet eftersom det faktiskt är vi som lånar ut vår kropp till detta. Men en sak jag tänkte på när jag var gravid det var alla fördomar alla hade mot papporna, i detta fallet T. När dom insåg att jag var gravid (syntes inte så speciellt mycket på mig förrän i slutet) sa de flesta 'Jaha och pappan är inte delaktig antar jag?', mitt svar var alltid kort och gott 'Jo men vi är inte tillsammans, allt kommer lösa sig sen.', då högg samtliga emot med 'Tro det du.' Folk jag aldrig träffat i mitt liv ställde sig och predikade om hur just unga pappor är. Detta fenomen som inte tar ansvar alls och bara är ute och super samtidigt som han försöker hitta nästa ragg att sätta på. Detta gjorde mig i många fall riktigt förbannad och jag tror att om dom skrev mer om 'unga pappor' skulle det inte bli så. Om man gjorde omvärlden mer medvetna om att de finns dom som faktiskt tar sitt ansvar. Och vad jag förstått är det väldigt många som gör det?

Tiger; Hur länge är du i Varberg? Vi kommer hem 28 december igen!

När den vedervärdiga demonen, även kallad Ångest, knackar mig på axeln kan jag göra vad som helst. Gå hur långt som helst. Vara helt galen så att säga. Ibland röker jag till och med två cigaretter. Direkt efter varandra! Jag vet, bad ass va? Okej, jag skojar bara. Måste man verkligen alltid skriva det? Att man skojar alltså. Förstår man inte det ändå? Jag förstår när en person är antingen sarkastisk eller ironisk. Sidospår verkar vara min grej idag.
Ångest får mig förlamad, Ångest stryper mig och ger mig andnöd. Varför denna Ångest? Inte en blekaste aning.

Nu till min fråga; Hur gör Du när Ångest hälsar på?

När man åker tåg med en bebis som största delen av tiden antingen sover eller roar sig själv får man mycket tid till att sitta i sin egna lilla värld och tänka på allt och inget. Jag är nog lite bortskämd på det planet. Jag har tänkt på en sak ett tag nu, alla dessa artiklar om 'unga mammor'. Mammor som inte tar sitt ansvar, inte gått ut gymnasiet, inte har något jobb eller bostad. Det resulterar i lite pengar och därför hämmar man sitt barn.(?) En sak jag blev förvånad över är hur mycket pengar man faktiskt får. Jag klarar mig varenda månad och får till och med några tusenlappar över! Miliam har precis allt han behöver och jag likaså. Nu har jag en mamma och svärmor som ställer upp extremt mycket också och som gör precis allting möjligt. Dom är fina dom två kvinnorna. Sidospår.
Dit jag ville komma var, vart är alla artiklar om 'unga pappor'? Finns inte dom? Eller tar alla bara för givet att dom inte tar sitt ansvar? Att dom tar sitt pick och pack och drar när plusset visar sig på stickan? Jag trodde att man var två om att skapa ett barn. Sperma plus ägg likamed bebis. Eller hade jag fel sexualkunskap i skolan? Ljög min lärare för mig? Det betvivlar jag.

Jag och T pratar ofta om det, att papporna inte får någon uppmärksamhet. Att papporna inte har alls lika mycket att läsa om som alla mammor har. Dom känner sig utstötta och bortglömda när kvinnan är gravid. Allt fokus ligger på henne. Vi kvinnor tjatar om jämställdhet, vart är jämställdheten där?

Bakade till familjen idag, tog receptet från en annan blogg tidigare i veckan. Hon kallar dom 'cake pops'.

Enkelt och gott!

Allt du behöver är ett paket ballerina kakor, en förpackning philadelphiaost och choklad. 

Krossa ett paket ballerina kakor (testade med ballerina kladdkaka men tyckte inte det var lika gott)

Blanda ihop med ett halvt paket philadelphiaost (100g)

Doppa eller häll på smält choklad med sked, ha på lite strössel om du vill. In i kylen och låt stelna!

(På bilden har jag använt mig av två paket ballerina och en hel förpackning philadelphia!)

Dagarna går förbi lite fortare än vad jag hade hoppats på och ångesten övera tt åka till mamma gör sig påmind. En vecka utav stress stress stress väntar oss. Tisdag-åker vi, onsdag-tandläkaren, torsdag-bvc och vaccination, fredag-storebror och hans gravida sambo kommer, lördag-julafton, söndag-lillajulafton med morfar, måndag-packa, tisdag-shoppa med svägerskan och sedan julfirande hos pappa, onsdag-tillbaka hit. Jag.orkar.inte!

Miliam växer i alla fall som han ska, han sover och äter som han ska också. Att vara mamma är inte svårt alls när man har en bebis som Miliam. Han går upp vid 10-11, äter leker och är vaken någon timme. Sedan börjar han gnälla lite, vi lägger honom i vagnen och han somnar på en halv sekund. Han sover inte på mage längre utan på sidan. Han sover 1-2h sedan är det dags för mat, lek och mys igen. Han är uppe till 3-4 och sover sedan någon timme. Han vill gå och lägga sig vid 7-8 och sover sedan hela natten. När han börjar gnälla lägger vi honom i sängen, säger godnatt och sedan får han ligga där ensam. Börjar han gråta går vi dit och visar att vi finns men oftast behövs inte det. Han pratar och skrattar en stund sedan somnar han oftast helt och hållet själv.

Det är okej att skryta.

Nybadad son och mamma. Nu ska vi mysa till det i någon timme sedan är det dags för lilleman att sova och dom större barnen ska spela tv-spel. Det behövs ibland. Vi ska skjuta zombies. Brutalt och äckligt.

Impulsköpte precis denna skönhet till Miliams dop.

Jag vet inte alls vad jag ska skriva här just nu. Jag är arg, så jävla arg. 

Jag borde inte vara det för ni förtjänar inte ens mitt piss. Men helvete vad ni sårar mig, hela tiden. 

Jag är besatt av denna låt, så fin. 

Fina Coldplay

Gårdagen bjöd på mycket skratt, god mat och trevligt folk. Miliam somnade fint även fast vi kom hem lite senare än hans läggtid och jag börjar inse att vi har en väldigt snäll och lugn bebis. Han ligger just nu på pappa T's mage och pratar förfullt. Han har även börjat skratta mer.

Ikväll ska vi inte göra någonting alls, bara kolla på film och mysa. Snart bär det av till huvudstaden igen för julfirande med släkten där. Jag skulle ljuga om man sa att jag inte känner mig stressad!

Jag & Arash i ettan på gymnasiet

Ikväll bär det av till T's mormor för släktmiddag, lite mysigt sådär. Sedan kanske några fina vänner skulle komma hit och 'hänga' som dom kallar det. Det kommer förmodligen bli en tidig kväll för mig, lingonveckan knackade på idag och jag är näst intill däckad.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, anonyma kommentarer går fet bort! Jag skiter fullständigt i om dom är gulliga, snälla eller bara allmänt dumma, dom raderas direkt. Och, jag vet att jag inte är tjock, jag säger inte att jag är tjock. Jag vill inte endast gå ner i vikt utan jag vill bygga muskler och få en snygg kropp, inte smal och slapp! Jag tänker inte trycka i mig en massa fett bara för att tappa 5kg, jag tänker äta min varierande kost och så småningom skaffa mig ett gymkort och bli snygg!

Ikväll är jag mer deppad är någonsin. När T sa hej då ville jag bara sätta mig och gråta i ett hörn, gömma mig för världen och försvinna för en liten stund. Men icke, faster Nicole ville spela kort och Miliam ville minsann inte ligga under sitt babygym! Jag bet ihop och underhöll barnen. Nu ska jag sno en idé som Kajsa gav mig, ge lite creds till mina medmänniskor!

Vi börjar med mamma, en kvinna jag ser upp till så oerhört mycket. Hon har slitit med både mig och min storebror då hon varit ensamstående under en stor del av i alla fall mitt liv. Sena kvällar och tidiga mornar. Att den kvinnan orkar! Jag har även fått bo hos henne gratis under hela graviditeten, fått saker som barnvagn, blöjor för hans första månad och välling i mängder. Jag har haft tak över huvudet. mat på bordet, tvål att tvätta mig med och papper att torka mig med. Hon var även mitt stöd under förlossningen. En stålkvinna är vad hon är!

Svärmor, en kvinna som berört mig djupare än någon annan tidigare gjort. En riktig stålkvinna det också. Snäll, omtänksam och kärleksfull. Lagar gudomlig mat och har även hon bidragit med extremt mycket. Utan henne och mamma hade jag och Miliam varit hemlösa.


Arash, lilla Arash, vart ska jag börja? Han tog 'pappa-rollen' under graviditeten, lyssnade på mitt gnäll, klämde på magen och kramade mig när det behövdes som mest. Stod upp för mig och försvarade mig gentemot alla andra. jag tycker synd om alla som inte har en vän som Arash.

Vi får inte glömma Kajsa, hon som kommenterade min blogg och jag antog att det skulle bli någon man har kontakt med ett tag och sen inte mer. Men så fel jag hade, visserligen har jag endast träffat henne en gång men det känns som att jag känt henne en hel livstid. (I alla fall nästan.) Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin känt mig så bekväm med en annan person tidigare. Ett extremt fint leende har hon också!

Sist men absolut inte minst, min T. Någon jag gick från att älska högst av allt till att avsky som pesten till att älska högst av allt igen. Han överraskar mig varenda dag med hur duktig han är med Miliam och han är den bästa pappan Miliam skulle kunna ha. Han busar, leker, sjunger och myser med honom. Byter blöja utan att klaga och torkar spya som om det vore vatten. Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur mycket den människan betyder för mig, hur mycket jag älskar honom, men jag besparar er den extratiden.

Jag har vissa stunder på dygnet där jag tillåter mig själv till att falla lite. Släppa allt för en sekund och bara stirra tomt ut i luften samtidigt som alla jobbiga tankar fladdrar runt bakom pannbenet på mig. Ventilera lite, i tysthet för mig själv. Huruvida om det är bra eller inte har jag ingen aning om, det känns skönt för stunden. Som när man har sex fast man egentligen inte riktigt har tid till det.

De ensamma nätterna är dock jobbiga. Då ploppar den där vedervärdiga demonen upp på min axel och gormar om allt det jobbiga i örat på mig. Allt från pengar till vikt till dagisplatser. Jag är inte tjock, jag är fullt medveten om detta, jag känner mig dock uppblåst och äcklig. Tuttarna är som två små säckar, magen putar ut alldeles för mycket, låren tycks aldrig sluta växa och rumpan är så mjuk att man kan begrava en hel näve i ena skinkan. Jag har inte råd med ett gymkort och orken till promenader försvinner så fort jag tittar ut genom fönstret. Blåsigt, kallt och grått.

Två månader efter förlossningen, vart gick allt fel?

Jag vill ha hem T nu, så jag kan borra in mitt ansikte i hans hals.

Ikväll var vi iväg och kollade på när faster Nicole gick luciatåg. Dom var så söta i sina små klänningar, tomteluvor och pepparkaksdräktar! Miliam blev trött och bestämde sig för att sova i allt stoj. Att han ens kunde det är för mig ett mysterium.

Innan vi skulle åka gick jag upp och gled ur sparkdräkten och i lite finare kläder. Kladdade på mig ansiktet och gick ned till sambon som utbrast 'Fan vad snygg du är!', det värmde lite extra i hjärtat. Känner mig mest sliten och smygtjock nu för tiden.

Andra december förra året.

Sitter återigen ensam här hemma. Eller ensam och ensam, T är i alla fall inte hemma. Han jobbar åter natt och kommer göra det ett par veckor framåt. Sitter vid T's dator och kollar runt lite. Kunde han inte haft lite nakenbilder eller något annat spännande? Ibland är vårat förhållande lite för lugnt! Skämt åsido. 

Vad händer då? Inte mycket kan jag tala om. Vi diskuterar fram och tillbaka om hur vi ska ha det i lägenheten. Vart matbordet ska stå, soffan, teven etc. Jag hittade en alldeles perfekt soffa. En snygg bäddsoffa i perfekt storlek, men vad kostar den då? 9.000jävlakronor, ett jävla rån! Varför i hela friden ska en soffa vara så dyr? En möbel man ändå bara sitter och fiser i!

Nej nu ska jag åter vända min koncentration åt google's håll, ni får gärna ge lite tips på billiga heminredningssidor. Eller ni kanske inte vet hur kommentars funktionen fungerar?

Shoppade till nyår idag, plus ett par midjehöga byxor.

Just nu är det inte mycket som kan dra ner mig. Jag flyger på de där små rosa molnen och fjärilarna i magen är åter på besök. Allt faller på plats. Allt blir som jag ville att det skulle bli. Jag, Sara Ehrman, ska flytta ihop med min kärlek och pappa till mitt barn. Vi ska äntligen bli en riktig familj med våran egen lägenhet och vårt egna liv. 1 januari säger jag hejdå till huvudstaden och mitt liv där, och hej till mitt nya liv i Varberg.

Miliam har blivit lite bättre nu fram mot kvällen, han är dock långt ifrån frisk. Den lilla näsan är illröd (lilla Rudolf), ögonen rinner och kinderna är lika rosiga dom en kär tonårings.

Mamman övergav ungdomarna som festar på nedervånigen och la sig med sin prutt istället. Sedan sju ikväll har jag sprungit upp och ner som en jojo. Han vill bara mysa när han är sjuk. Ligga i famnen och mysa med händerna likt en kattunge som diar. Han är så fin.

Här hemma är vi sjuka. Korven vaknade upp och var dunderförkyld idag. Rinner ur både näsa&ögon och en riktigt jobbig hosta har han fått. Nu blir det till att bara mysa och kurera oss dom närmaste dagarna.