Beslutsångesten gör sig påmind igen. Pepparkaka, jultomte eller bara finklädd?

när saknaden tar över

Håret är halvfärdigt, andra saker kom i vägen. Nu sitter jag här med lite lätt missfärgat hår och ser fram emot i morgon kväll, det ska bli bra.

Nu när det är ute på Facebook kan jag även skriva det här. Grattis säger vi till min älskade storebror och hans sambo som väntar en liten knodd i slutet av april! Jag ska bli faster, världens stoltaste faster.

fina för kalas

Jag ligger åter i min alldeles för stora säng och stirrar upp i taket. Att inte ha en snarkande, smaskande, pruttande och viftande T bredvid sig börjar bli olidligt. Jag går glatt nöja mig med två lekfulla katter, den ena värre än den andra.

Imorgon ska jag experimentera med mitt hår. Jag behöver någon slags förnyelse med mitt utseende eftersom kilona inte vill försvinna så fort som jag vill.

Minsta kusinen Ella 5år och en arg Miliam 
(finns en väldigt bra förklaring till varför han var så arg)

Eftermiddagen då? Finns bara ett ord som kan beskriva den; förgävlig. Jag har aldrig varit så rasande och känt mig så kränkt tidigare i mitt liv. Tvingade pappa att köra hem mig. Nu sitter jag och min älskade son och myser framför teven.

Fin kläderna är på, håret är fixat och ansiktet ser någorlunda bra ut. Nu väntar vi bara på pappa så vi kan ge oss iväg. Jag behöver verkligen komma bort från denna lägenheten ett tag.

Sitter och äter frukost i min ensamhet. Mamma sover fortfarande. Miliam ligger och utforskar sin röst i vagnen, kanske blir en sångare av han också? (som pappa sin)

Om ett par timmar kommer min pappa hit med familj, sedan bär det av till farbror som fyller år. Där är även farmor och faffen. Det ska bli så mysigt att få träffa dom med Miliam, sist vi sågs var jag stor som ett hus.

Dagens! En stor köttbit med rotfrukter, avokado och bönor. Till det drack jag mineralvatten, ingen läsk eller fet sås här inte! Snart ska vi fixa mitt hår. Imorgon är det mini-släktträff och då måste man vara fin.

<3

(Tror jag måste färga håret.)

I tre dagar har jag försökt komma iväg till banken för att få in barnbidraget på kontot, men det har alltid kommit något i vägen. Det är inte alltid lätt!

Miliam har börjat sova hela nätterna, idag vaknade han inte förrän vid 11. Nerkissad och glad låg han och pratade i sin säng. När han såg mig sken han upp och gav mig det största leendet jag någonsin sett. Han är så fin.

Om två veckor kommer pappa T hit, tre dagar efter drar lilla familjen till Varberg. När vi kommer tillbaka? Inte en aning, jag har inte beställt något hembiljett. 

Ställde mig på vågen och såg att jag gått ner till 61.2 kg! Fick ett energirus så nu blir det långpromenad ner till centrum!

Miliam bestämde sig för att sova över nattmålet inatt. Kl9 imorse slog jag upp mina blå och fick en mild panikattack. Lever han?! Visst gjorde han det, han sov så fint i sin säng och vaknade inte förrän 9.30. Han får gärna göra detta till en vana.

Tog en minipromenad ner till Ica utan barn och barnvagn, ibland är det skönt att vara helt ensam. Jag misstänker att min kropp gått in på 'svält-mode', att bara äta lite middag är inte det ultimata när man ska gå ner i vikt. Vågen har stått stilla alldeles för länge nu. Känns som att jag behöver en spark i röven och lite hjälp med något slags matschema. Mat har aldrig varit min starka sida. Om någon känner sig manad att hjälpa till är det bara att höra av sig. Jag har en extremt liten budjet så dyrt kan det inte vara.

Nu; soffmys innan sänggående.

Känslan som uppstår när man klär av sig på kvällen och allt släpps ut för att sedan inse att bristningarna fortfarande sprider sig. Detta är alltså mitt knäveck, lår överst, smalben underst. En bråkdel utav alla miljoner bristningar jag har på övriga kroppen.

Något nytt preventivmedel behövs nog inte införskaffas.

Köpte dessa precis efter förlossningen. Givetvis var dom försmå då men nu jävlar passar dom! Storlek 36 och jag fick tillbaka mitt självförtroende för en sekund. Naveln börjar även den få tillbaka sin forna form och färg.

Sonen sover och valrossen försöker få i sig mat. Lättare sagt än gjort dock, matlusten försvann lika fort som sommaren.

Nästa vecka på fredag ska jag på återbesök hos min barnmorska. Jag har så otroligt mycket frågor till den kvinnan. Kommer jag för alltid se ut såhär 'där nere'? Jag har aldrig någonsin känt mig så osexig, äcklig, fet och motbjudande under hela mitt 19 år korta liv. Celibat är inte något jag drar mig för längre.

Vad hade jag gjort utan dig?

Ibland när jag tittar på Miliam blir jag förbannad, på alla de som försökte övertala mig till abort. De som påstod att jag skulle ångra mig. Hur kan man ångra något så vackert? Varför skulle jag ångra något så vackert? Miliam är utan tvekan det bästa som någonsin hänt mig. Jag har aldrig någonsin varit så stolt tidigare som jag är över honom. Ibland undrar jag vad jag egentligen gjorde innan jag fick barn, det är så självklart nu, jag lever för honom.

Både jag och Miliam blir mer förkylda för varje dag som går, Miliam har även börjat hosta. Försökte ha honom på rygg med min kudde under honom inatt, men han vägrar sova på rygg. Nässugen är förstor så suga ut snoret är ingen idé.

Vi gör ingenting, sitter hemma bara och försöker bli friska. Uppsala får vänta tills vi inte är förkylda längre. Jag är så enormt rastlös.

Jag har världens snällaste bebis. Han lägger sig vid 22, sover till 3-4 och vill gå upp vid 8-10. Under sin vakna tid skrattar och pratar han hela tiden. Blir lite gnällig när han vill sova och somnar direkt när jag lägger honom i sängen.

Idag ska jag tvinga ut min sjuka kropp på en långpromenad i det fina vädret. Vi måste få lite friskluft tror jag.

Miliam blir allt stadigare

Sonen sover och mammamu varvar ner med ett glas vitt i soffan framför en film. Har dock missat en timme utav den så wordfeud får den största uppmärksamheten (ehrmannen för den som vill spela). Imorgon står storstädning på schemat. Kaoset är ett faktum.

Idag vände sig lilleman från mage till rygg, jag var snabb med kameran och fick allt på film! Han börjar bli så stor.

Katterna ligger utslagna i soffan och jag försöker få tiden att gå. Tog av Tissie kragen idag så hon kunde tvätta sig, man kan inte tvinga en katt till att gå en vecka utan att få tvätta sig. Jag får ha stenkoll bara.

Jag vet inte alls vad jag ska skriva i min blogg, det mesta är för privat för att skriva här, min vardag är inte så händelserik, den ser oftast likadan ut och energin finns inte.

Kvällen har bestått utav cigaretter och vin med mamma. Miliam sover fint i sin säng, mamma sover i soffan och jag sitter och lyssnar på den där förbjudna musiken som påminner för mycket om det förgångna. Det är okej ibland.

Jag hittade precis en mapp på mammas dator, Sara gravid hade hon döpt den till. Jag tvekade en lång stund innan jag öppnade den. Det är mest bilder från början av graviditeten, då jag faktiskt fotade magen kontinuerligt för att kunna följa hur den växte. Efter ett tag gav jag upp det, tiden fanns aldrig, heller inte humöret. En enda lång period som det bara skriker ångest om. Vissa perioder var dock väldigt fina, det är dom jag försöker tänka på.

Tissie's svans var inte bruten, det var ett infekterat bett. Någon vidrig kattjävel har bitit henne riktigt djupt i svansen. Nu har hon utegångsförbud i en vecka, även en krage har hon fått. Medicin två gånger per dag, både tabletter och flytande och såret ska hållas öppet. Jag ärcdär och petar hela tiden för att det inte ska bli några skorpor, det varar utav bara helvete och lukten är inte nådig. Det gör ont i mitt hjärta när jag kollar på henne.

ullbollen

Ligger i soffan och kollar på tv, ska snart ta en dusch och sedan mysa ner mig i sängen med min bebis och skadade katt. Ja, hon är skadad. Min älskade lilla misse har brutit svansen. Den bara hänger och man får inte ta på den. Tvingade henne att sitta stilla så jag kunde kolla, en hård knöl kände jag. Men eftersom hon har så mycket päls kan jag inte göra så mycket mer. Det blir veterinären istället för barnmorskan imorgon. Ångesten byggs på ytterligare.

Duschen var det ja.

hjärta

Sitter i bilen på väg till Göteborg, Miliam är ledsen och jag gör allt för att inte deppa ihop. Får trösta mig med att vi snart kan åka tillbaka.

I Stockholm ska mamma och pappa hämta oss, sen får jag äntligen träffa vår nya ullboll där hemma. Något positivt i alla fall. I morgon är det återbesök hos min barnmorska, hoppas innerligt att jag läker ihop som jag ska.

obeskrivlig kärlek

Ångesten byggs på för var minut som går, om jag bestämde skulle vi aldrig åka härifrån. Egentligen borde jag gå och duscha, vi ska snart åka. Men istället så sitter jag här svettig och äcklig i T's enorma tröja. Tiden kanske stannar för en stund om vi slutar tänka.

Nej nu måste jag sluta deppa. Nästa helg ska jag ju få träffa min fina släkt. Min farbror fyller år och farmor och faffen ska komma dit då. Då får alla träffa Miliam, mina små kusiner (5 och 7år) kommer bli överlyckliga. Något jag ser fram emot enormt mycket. Efter det åker jag nog hit igen. Ska även försöka trycka in en klipptid, måste även färga håret nu. Ljust ska det bli. Ska även försöka trycka in ett uppsala besök under den veckan. Olivia, Kajsa och min gamla klass måste också få träffa Miliam.

Borde jag kanske skaffa en familjen-kategori? 

Vi lever och allt är så bra det kan vara. Både jag och Miliam stormtrivs här men tyvärr är tiden snart slut. På torsdag bär det av till huvudstaden igen. Jag väljer att inte tänka på det.

I morgon ska vi på play date. Ska bli kul att se Miliam med en annan bebis! Sedan blir det middag hos farfarn innan det är dags att börja packa ihop allt. Hur ska jag få med mig det hem?

apan

Ullared blev lyckat, dock för mycket folk och stress. Kändes som att bli tillbaka kastad till Stockholm. I alla fall, vi fick med oss världens mjukaste filt med lammskin, en massa dreggel"bandanas", kläder, pyjamasar och nappar. Tackar gör vi farmorn som betalade allt!

Ikväll ska vi dricka vin, farmorn ska vara barnvakt hela natten+morgonen. Mamman och pappan behöver kvalitetstid.

Anonym; Det är inget vi pratat om, tiden får visa vägen helt enkelt.

Miliam trivs hos sina fastrar

I lördags åkte hela familjen till Varberg för att överraska farmor, farfar och fastrar. Det vart riktigt lyckat och alla blev jätteglada.

Idag ska vi till Ullared med farmorn och minsta fastern. Ska bli kul med en liten familjen utflykt.

Vi har fått tillökning i våran lilla familj, lilla Tusse flyttade in idag. Tissie är inte överlycklig men hon vänjer sig snart. Han verkar gilla henne, kurrade så fort hon kom i närheten.

Miliam sover och jag försöker få tiden att gå. Film är det bästa sättet.

ingen känner mig så väl som du

 

Peppar mig själv till att gå ner i vikt genom att kolla igenom gamla bilder. Men jag börjar inse att det inte kommer hända inom den närmaste framtiden. Efter denna vecka utav slappa dagar, kvällar och nätter märker jag att både mitt psyke och kropp har tagit enorm skada efter denna helvetes resa. 

Jag är helt slut, finito.  

Det positiva tänkandet är som bortblåst ibland och gamla Sara gör sig påmind. Man kan inte alltid stå upp, ibland får man lägga sig ner och ge upp för sekunden. Miliams leenden och små framsteg får mig att orka fortsätta, han är mitt ljus just nu. Världen försvinner när jag kollar på honom, men den kommer lika fort tillbaka.

Nej nu får jag rycka upp mig, jag kan, jag ska. Ögonbrynen måste fixas nu, även nagarna, sedan väntar en lång dusch. Jag älskar att inte behöva stressa. T åker hem imorgon, jag måste ta vara på den lilla tiden vi har kvar. Förhoppningsvis kommer han tillbaka snart igen.

En bra sak jag fick ut av graviditeten (kroppsmässigt); rumpan!

Inte det enklaste att städa med en otålig bebis på magen. Men skam den som ger sig!

Nu vill jag att lördagkväll ska skynda sig hit. Vi kommer få det så mysigt. Tills dess kommer tyvärr våran värld fyllas utav stress gånger tusen, men det ska nog gå bra. Tänk positivt Sara.

Det är ändå rätt fint här i Vallentuna

Fick i uppgift av Kajsa att blogga, känns dock som att jag skriver samma saker hela tiden, haha!

Igår gick vi i alla fall fram och tillbaka till centrum, idag har jag träningsvärk. På vägen hem började Miliam skrika och blev inte tyst förrän han hade flaskan i munnen. T fick bära honom hem, vagnen funkade inte alls. Väl hemma gjorde jag mat, sen nattade vi Miliam. Som vanligt kulle vi kolla på film, men det blev inget med det. Vi såg början, sen vägrade jag se mer. Äckligaste filmen jag någonsin varit med om.

Miliam har sovit hela natten inatt. Han åt inte förrän vid 5! Han sover fortfarande även fast han brukar vakna vid 6-8 i normala fall. Jag ligger här klarvaken och vet ute vad jag ska göra.

Sikta mot stjärnorna

Ikväll har jag varit en hemmafru. Lagat middag, städat, bakat och kokat flaskor. Bara tvätten som saknas. Pappan har tagit Miliam.

Snart kommer mormorn hem från en After Work med sina gulliga jobbarkompisar, vissa har det bra.

Kvällen kommer bestå av film, som de flesta andra kvällar. Vad gjorde jag egentligen tidigare?!

Känns som att det är både första och sista gången jag pendlar i Stockholm. Vad är det egentligen för fel på folk?! Ingen hänsyn eller respekt alls över huvud taget. Känner för att flytta långt åt helvete just nu. Uppsala var inte så farligt nu när jag tänker efter.

Nu är vi i alla fall snart hemma. Där blir det film och bebis-mys. Det är skönt att vara en liten familj för en gångs skull. På torsdag börjar allvaret igen. Kan vi inte bara pausa världen ett tag?

Sonen ligger och flaxar i sin babysitter, mamman försöker äta frukost och pappan ligger och sover. Ska väcka honom snart. Jag skulle behöva duscha innan vi åker egentligen.

Nej ni börjar Miliam pipa.

Bjuder på en till gammal bild på oss.
En liten liten ärta växte i min mage där.

Kvällen har bestått utan fina filmer och mycket prat. Det uppskattas oerhört mycket då mitt liv annars endast består utav bajsblöjor, nappflaskor och rapar. Nu ligger jag åter i min säng och kelar med katten, som för övrigt har stenkoll på Miliam. Mina fina.

Imorgon ska vi göra stan. Mössa och kläder till pappan står på schemat, även en lunch med mormorn.

Trött mamma

Jag vill hitta på något idag, jag är extremt rastlös. Men vad kan man göra en mulen dag i utkanten av Stockholm? Ta mig någonstans kan jag inte heller. Tufft läge. Imorgon ska vi i alla fall in till stan och luncha med mamma.

Brakfrukosten som aldrig gick ner.

jag vet inte vad det är med mig, jag kan inte äta. Jag får tvinga i mig själv maten.

Miliam somnade vid 23 och sov till 5 imorse, åt 120ml och sov sen till 8. Hur fin unge har jag inte?! Verkar som han fått in lite rutiner också. Dom senaste tre nätterna har han lagt sig vid 22, vaknat vid 4-5 första gången och sen vid 8 igen. Jag klagar inte.

Nu sitter vi och väntar på T som är på väg hit. Att det ska ta längre tid att pendla från andra sidan Sthlm än att åka från Göteborg är obegripligt för mig.

Jag har en son som har sovit 6h (!) i streck nu på eftermiddagen/kvällen, jag kan säga att han inte är så villig att sova ytterligare 6h. Jag får glatt vara vaken några timmar till. Han ligger just nu i sängen och pratar med sina gosedjur, han försöker även ta i dom men det blir mer att han slår på dom.

Dagen har gått i lathetets tecken, precis som jag förutsåg. Miliam är hur snäll som helst och verkar väldigt nöjd över att ha både mamma och pappa i närheten. Det är fint att se dom ihop.

Snart ska vi gå till Ica och handla mjölk och kanske hyra en film.

Vi hann fixa håret idag. Lite planering sen gick det. Ikväll är jag lila slut som igår kväll. När jag får chansen att slappna av blir jag tröttare än annars.

Imorgon vet jag inte vad som händer, vi lär väl ligga i soffan hela dagen.


att veta vad jag vill men inte vad jag ska göra är det mest frustrerande jag någonsin varit med om.

Idag har jag inte fått något gjort alls, jag har haft en bebis fastvuxen på armen eller magen. Nu hänger han och sover i sin bärsele. Håret får fint vänta tills imorgon.

Snart ska vi åka och handla

Pappa T i egen hög person.
Ett och ett halvt år sedan. Vad små vi var.

T är i Sthlm och hälsar på, går bättre än förväntat och dagen har varit riktigt bra. Faderskapet är klart, nu ska bara papprerna för underhållet in till försäkringskassan så jag får mina pengar någon fång. Så otroligt mycket krångel med precis allt. Stressen gör mig extremt röksugen. Förbannade beroende.

Ikväll ska jag sova tidigt. Jag är helt slut. Imorgon ska vi färga hår och handla!

Efter en flaska välling ligger Miliam helt utslagen på min mage och jag hoppas han somnat för natten. Imorgon måste vi vara glada och pigga!

Ikväll hade vi besök av min fina moster och ena kusin. Dom var lite barnvakt medans jag färgade mormorns hår. Barnvakt kommer jag i alla fall aldrig ha svår att hitta. Jag har världens bästa släkt som ställer upp mer än gärna!

Nej nu ska vi gå och sova!

Beställde just detta grymma armband på Lindex webshop, 75kr och hela överskottet skänks till Bröstcancerfonden. (Fri frakt om du anger internetkoden  PINK2011!)

I armbandet finns det en text som lyder; 

Thank you for supporting our fight against breast cancer! Lindex, Autumn 2011

Ett armband kan göra stor skillnad. 

Alla som drabbas är en mamma, syster eller dotter.

Mamma och jag 92

Det gläder mig att Miliam har gått från att vara en total kopia av sin pappa till att bli lite mer lik mig, nu kanske folk tror att han är min son också, haha!

I morgon ska vi till socialkontoret och fixa med faderskaps erkännandet. Skönt att få det gjort. Måste skaffa en försäkring på honom också, någon som har tips på bra försäkringsbolag? Måste även kolla upp allt med dagisplatser etc eftersom jag börjar plugga i augusti. Blir trött av att bara tänka på allt.

Miliams mobil kom idag. Så fint det blev.

Ikväll har jag noll energi. Ont i kroppen hat jag också. Miliams öga var det inget fel på. Antagligen tårkanalen som är lite trång, det försvinner med tiden.

Känsliga läsare bör verkligen inte läsa detta inlägg!

Idag när jag kom hem från bvc (jag gick, tar runt 40min) så gick jag på toaletten. När jag skulle torka mig tyckte jag det var väldigt mycket blod på pappret, färskt blod, så jag tog mod till mig och kollade med en spegel. Har inte vågat det hittills. Jag förväntade mig att få se det värsta någonsin, men det jag såg var värre än det värsta. Det är bara en enda röra, man kan inte urskilja några "delar" och det är hur mycket stygn kvar som helst. Jag har även spruckit i mellangärdet och det blödde rejält.

Nu till varför jag skriver detta avskyvärda inlägg, är det någon som läser min blogg som varit med om något liknande? Jag har försökt ringa min bm men det tutar bara upptaget. Borde jag söka vård? 

Jag har fortfarande väldigt ont och det är på dagen fyra veckor sen han föddes. 

Miliam sover och jag väntar på att klockan ska bli lite mer så jag kan gå upp och börja fixa. Idag ska vi till farbror doktorn för att kolla hans öga som kladdar. Bvc-tanten tyckte att det var bäst att kolla upp men det var antagligen inget fel på det.

Nu; brakfrukost sen duschen!