T har det bra, han får se mycket fina platser och får göra det han verkligen brinner för. Stå på scenen. Även fast jag vet att detta är hans kall i livet är det så förbannat svårt när han är iväg. Blir man någonsin van vid det?
Igår åkte jag till min svärmor, allt för att komma hemifrån. Kvällen slutade i en alldeles för onödig fylla som inte borde fått äga rum. Det var kul till en början, men slutade som vanligt i katastrof. Jag lär få en saftig telefonräkning i slutet av månaden. Jag funderar seriöst på att bli nykterist på heltid en tid framåt. Bara tills jag hittar mig själv igen.
Imorgon ska jag till sjukhuset igen, månaderna går för fort.