Jag sitter hos svärmor. Alla i huset sover på övervåningen, konstiga ljud kommer ur babyvakten och jag är så slut att jag inte bryr mig. Jag som annars är mörkrädd mitt på dagen lägger inte någon extra tanke på ljuden som sprakar ur denna mockjäng som talar om för mig när min son är ledsen.

Tänk om det var så lätt för oss vuxna? En mockjäng som sprakar och blinkar så fort vi ville ha tröst.

Nog om det, jag försöker aktivera mig själv bäst jag kan så idag tvingade jag iväg min blytunga kropp till staden med mina fina svägerskor. Nicole skulle ta hål i öronen. Hon skrattade bara och sa att det kittlades, känns som att jag har något att lära av henne som svimmar så fort en nål sätts framför ögonen på mig.

Vad hade jag gjort utan denna familj? Underbara människor och visar oändligt med kärlek.

God natt

Jag mår inte bra just nu, en gnagande mage och en klump i halsen följer mig dagligen. Jag gör allt jag kan för att hålla huvudet över vattenytan och vara glad när folk är runt mig. Jag gör allt jag kan för att orka busa med Miliam. Han ska inte behöva lida utav min ångest.

Varenda jag funderar jag på när allt ska vända, när allt ska bli lugnt och harmoniskt. När jag för en gångs skull ska få ett helt dygn utan ångest och yrsel.

Jag tar paus från bloggandet, det är för mycket som händer i mitt huvud just nu.

Är på jakt efter en bikini, föll för denna från Zara. Men kan inte bestämma mig för vilken färg. 

Korallröd är ju lite roligare, svart är dock alltid ett säkert kort. 

Idag fick vi hem våran grind vi väntat på i över två veckor. Tydligen hade något blivit fel och den har legat här i Varberg hela tiden utan att köras ut till oss. Inte nog med det var den en besvikelse. Ostadig och inte alls värd sina 1.200kr. Plast fästen som kan spricka hur lätt som helst.

Annars då? Vi var och handla och allt slutade med att vi fick åka hem med hälften av sakerna vi behövde för svärfaderns bil gick sönder. Efter att ha puttat den en bra bit fick Sonja (svärfars sambo) komma och hämta oss. Det fick bli en lätt middag för jag orkade inte vänta. Upptäckte också att Miliam numera kan klättra upp för trapporna.

Miliam i ett nötskal.

Kolla så söt jag är mamma, står här naken och ler fint över axeln!

Men du tittar bort en sekund och då är jag uppe på ryggstödet helt plötsligt!

Ja ögon på alla sidor av huvudet skulle inte vara fel. Ungen ger mig andnöd flera gånger per dag. Och han är bara 6 månader! Hur kommer det då inte vara när han blir äldre?!

Jag planerar Miliams ettårs kalas, tidigt kanske men jag har inget annat att göra. Tårta, cup-cake's, dekorationer och inbjudningskort. Så fint det kommer bli! Han ska kolla på bilder och filmer från den dagen när han blir äldre och säga 'Vad fint du gjorde det mamma!'

Gick upp vid 6 med Miliam som hade sovit klart. Och hans trots visade sig nu på morgonen. Klättra kan han, i varje fall så långt så han står upp. Men klättra upp på saker har han inte lärt sig än. Och min son som har sämre tålamod än mig gillar inte de faktum att han är för liten och inte kan. Livet blev skit från den ena sekunden till den andra.

Jag är så extremt trött, 6h fick jag sova inatt. Om ens det. Miliam bestämde sig för att vi skulle gå upp vid halv7. Rullgardiner till sovrummet är något som måste införskaffas!

Såg nu också att jag fått en kommentar! Bloggar alltid från mobilen så ser det inte lika ofta då. Men tack för tipset! Jag ringde min käre mamma och frågade om tips. Spola av istället för att torka av, lufttorka istället för att använda handduk och inte smörja överdrivet mycket. Miliams rumpa blev bra på bara någon dag, nu är den lika len som tidigare!

Idag har vi varit till stan. Mysigt vårväder var det ute. Vi träffade både faster Karro och Julle! Solglasögon till sonen och sambon inhandlades. Även lite kläder till Miliam, såklart.

Jag hade tröttnat på mitt tråkiga utseende och bestämde mig för en förändring. Nos-ringen fick komma tillbaka. Det kommer säkerligen åka ut snart igen. (Gjorde hålet för över två år sedan!)

Nu blir det tvätt, städ och kanske lite mat.

Miliam fortsätter att hoppa runt och dra i allt. Tar vatten över huvudet och klättrar på allt för att sedan inte våga släppa och sätta sig ner. Sätter sig upp själv och tippar bakåt när man minst anar. Mycket tröstande och tårar blir det Lite sår här och var och ett gnagande mamma-hjärta. Den lugna lilla bebisen han en gång var syns inte till längre. Han är vildare än vildast. Min käre mor rekommenderade hjälm, funderar seriöst på det. Hans lilla huvud får ta många smällar. Men han lär sig aldrig och vill mer än vad han kan.

Jag är dunderförkyld och halvt deckad dygnet runt. Under dagarna flyr jag in till svärmor och spenderar många timmar med en cigg i handen och mycket prat (Miliam är självklart med där, faster Nicole är expert på att underhålla monstret!). Hon har tagit 'mamma-platsen', min egna mamma är ju så långt bort.

Nu ska vi äntligen sova. Huliganen sover sedan länge.

Jag ligger ensam i soffan och känner att något saknas, något är inte rätt. Känslan har kommit och gått de senaste dagarna. Nu kom jag på det, mamma. Jag saknar min mamma. Det gör ont. Jag vill ligga bredvid henne i den gigantiska soffan och prata om livet. Prata om saker vi varit med om och saker vi planerar att göra. Jag vill ha en kram bara en mamma kan ge en. Jag vill ha någon som säger god natt bara på det viset en mamma kan säga god natt.

Vad hade jag gjort utan min högt älskade mamma? Hon har gett mig allt. Hon betalade för blöjor, barnkläder, välling, smink, mat, shampoo och allt de andra man behöver för att kunna leva. Behövde jag något så fixade hon det. Hon städade, lagade mat och tvättade. Jag behövde inte lyfta ett finger.

Jag vill ha min mamma nära mig, inte 60mil bort.

Jag har upptäckt att jag får blåmärken på mina ben hela tiden. Jag vet inte varför eller av vad. Lite läskigt är det.

Idag har vi varit på långpromenad, ätit familjemiddag och haft det allmänt mysigt!

Idag har jag vaknat till den bösta synen någonsin.

Gått på en långpromenad med hundarna.

Underhållt en rastlös bebis.

Och ätit en extremt god middag i min ensamhet (T jobbar).

Nu ska jag diska och plocka undan här hemma. Tända lite ljus och koka te till när T kommer hem efter en jobbkväll.

Lille Miliam fortsätter att vara lös i magen. Rodnaden i lilla rumpan har spridit sig och börjat bli till sår. Han spänner hela kroppen när han inser att vi ska byta blöja. Gråter samtidigt som han gör nummer två och är helt förstörd. Vi luftar så mycket som möjligt och smörjer när blöjan är på.

Igår var vi ute. Kvällen var extremt rolig från början till slut. Efterfest lockade men vi åkte hem istället. Miliam är viktigare. Somnade nykter och vaknade utvilad! Vid en tidpunkt lovade vi att komma till England i sommar, får se hur det blir med det.

Miliam mår bra. Pigg som alltid, äter som han ska, har bajsat en gång sedan imorse och har ingen feber! Peppar peppar! Får han tillbaka febern stannar jag hemma. Annars får de andra planerna gälla!

Sex blöjbyten, extremt mycket gnäll och lika mycket vaggande senare. Jag är helt slut efter natten. Inte en blund har jag fått. Miliam har feber, bajsar som en jag vet inte vad och vet inte vart han själv ska ta vägen. Jag rustade upp med allt man kunde tänkas behöva. Papperskorg, termometer, Alvedon, kallt vatten, en drös blöjor, våtservetter och rump-salva!

Jag ät slutkörd och ärligt talat besviken, det är ju kvällarnas kväll ikväll.Så jävla typiskt! Jag får fint stanna hemma. Fan också.

Idag var vi ju på stan. Det fick följa med kläder till alla i familjen hem! Ett par svinsnygga vinröda byxor i skinnimitation och ett svart linne köpte jag till mig själv. Mycket nöjd med dagens bravader med andra ord.

På stan träffade vi även Julle, Hanna och lille Luna! Minst sagt trevligt!

Bilden är ärligt stulen av fina Hanna!
(Säg till om jag ska ta bort den!)

Idag ska lilla familjen ner på stan. Jag vill kolla på kläder, det var så länge sen sist. Det kliar i fingrarna.

Imorgon har vi skaffat banvakt så föräldrarna får komma ut och ha lite kul! Denna lägenhet kan lätt kännas som en liten fängelsehåla. Engelsmännen är här på besök också. Förfest hos faster Karro för mamman och förfest för hos någon polare för pappan. Kommer bli så bra!

Livet är bra fint ibland.

Detta är Miliam när han inte får som han vill. Det börjar med att han skriker och slänger sig på golvet. En riktig liten drama unge! Hela livet är skit! När han förstår att det inte funkar på oss längre kryper han upp på kudden med en ledsen blick. En blick som säger 'Tyck synd om mig. Älska mig.'

Dessa små 'utbrott' kommer dock näst intill endast när han är trött. Och är man trött då sover man, eller hur? Ja, normal är han inte i varje fall!

Pojkarna sover och jag tar vara på den lugna tiden på bästa tänkbara sätt. En ensam mamma och en bok i total tystnad. Det kan inte bli bättre. Jag är en bokmal, älskar självbiografier och sorgsna böcker. Jag kan varmt rekommendera både Magdalena Graaf's bok och Carolina Gynning's första bok. Så bra!

Nu på eftermiddagen har vi haft kalas för faster Nicole som bli 7år på tisdag. Jag stod för tårtbakandet och folk verkade tycka om mina tårtor! Uppskattas alltid. Ikväll har vi Felix här som ska stanna över natten. Kul för T som får spela av sig lite. Mig gör det ingenting! Bara jag får sova är jag nöjd.

Lille Miliam är en riktig 'kaos unge', drar i allt, klättrar på allt, äter på allt och slänger omkring på allt. Riktigt stark är han!

Min lilla son bli 6 månader på onsdag, ett halvt år. Varför går tiden så fort?! Känns som att jag nyss låg på bb och tog i för kung och fosterland för att få ut den där lilla krabaten. Visserligen är han inte speciellt stor nu heller 62-68 i tröjor och 56-62 i byxor.