Va till Gekås idag igen, köpte mig en sån där mega-sparkdräkt, bästa köpet någonsin. Jag bor i den. 199 pix på barnavdelningen, ibland är det bra att vara liten.

Miliam somna som en stock idag, min lille man behöver sina strikta rutiner. Så är det bara.

Mamma till en prinsessa:
Såg nu att du hade kommenterat, i alla fall en rolig person som läser, haha! Idag började vi med 'schema' till Miliam. När han ska äta, sova, bada osv. Det visar sig ju ännu inte hur det påverkar honom, om han kommer somna enklare på kvällarna eller inte. Vi har även börjat med att lägga honom 20 istället för 22. Lägger vi honom 22 kan han ligga och prata till 01-02 vissa nätter. Men när han väl har somnat så sover han i 10-14h!
Jag tror stenhårt på det här med rutiner, men har också i åtanke att alla bebisar är olika.

Sjuk, hängpattig och trött så in i helvete. Barnet måste ha mat och underhållning ändå.

Förresten, ni suger. Fan vad ni suger!

Liten Miliam, inte ens en dag gammal, och en överlycklig mamma!

Jag ligger här klarvaken i sängen och får mer ångest för varje minut som passerar. 6.30 står väckarklockan på, 8.00 står Karro i dörren och då ska jag vara redo. Hur ska detta gå?! Miliam sover i alla fall fint i sin säng och har gjort det sedan 20-21 ikväll. T snarkar på han också.

Jag har funderat på en sak, hur gör ni med era småttingar? Har ni fasta rutiner på när dom ska lägga sig och gå upp (pratar då om natten)? Enda sedan Miliam föddes har jag försökt ha någorlunda fasta rutiner till honom. Han har inte legat i sängen efter 22 någon kväll och han får aldrig sova längre än till 11 (missade det en gång och han sov till 12.30). I början åt han två gånger per natt, första vid 3 och andra vid 6. Efter ett tag blev det bara vid 6 och nu sover han 10-14h per natt. Visserligen kan det vara för att jag har en jävla tur med att ha fått en väldigt snäll bebis, men jag tror det har mycket att göra med mina rutiner och min envishet. Sömn är viktigt, man måste ha den. (Min hjärna var inställd på att vara ensam tidigare och jag bara skulle lyckas få honom att sova hela nätterna.) Så hur gör ni? Bolla lite idéer med mig nu! Annars bloggstrejkar jag.

Julle och hans häst

Jag hade extremt kul igår, roligaste kvällen på väldigt länge. Självklart saknade jag min prutt konstant men det var skönt att släppa allt för en kväll och vara lite tonåring.

Idag har vi legat i soffan hela dagen, ätit och bara mått allmänt skit allihopa. Jag vet fortfarande inte vad vi ska göra med Miliam, han vägrar att sova på kvällarna. Någon som har något tips kanske? Antagligen inte.

Nu ska jag gosa ner mig i sängen med min familj. T drar och jobbar tidigt imorn och jag ska till Gekås med faster Karro! Miliam ska vara hemma med farmor.

Vi var ju som sagt och åt med farfadern idag, pizza till pappa och kebabtallrik till mamma och farfar. Miliam satt fint och kollade på.

Ikväll ska vi på krogen med familj och vänner. Ska bli kul!

Ibland kan jag känna mig som den sämsta mamman som någonsin vandrat på detta jordklot. Varför? Jo för att jag inte kan få min son att sova. Han somnar i fem minuter, sen börjar han böka. Han bökar någon timme för att sova i fem minuter igen. Varför?! Jag vaggar, klappar, sjungen, gungar och säger snälla saker. Ingenting funkar.

Mitt i allt bök ringde en väldigt full T;
- Ska jag komma hem? Vill du det? För jag kan komma hem om du vill? (tänk er allt med en väldigt sluddrande och snabb stämma)
- Nej vad ska du hem och göra? Du gör ändå ingen nytta?
- Men jag vill va med er, och spela tv-spel. Jag vill skjuta zombies. Brutalt ska det vara.

När jag väl fick T att sluta sluddra var det bara att börja om med Miliam igen. Nu ligger jag i sängen igen, äntligen.

Köpte bland annat dessa två heldressar, hur fina?

Sitter ensam i den alldeles för stora sängen. Miliam ligger bredvid och skriker på sitt baby-gym. Han låter rätt arg och bestämd. Ikväll ska vi inte göra någonting alls. Bara ligga i sängen och mysa, det behövs ibland det med.

Spontan åkte till stan med svärmor, lillskiten fick vara hemma med pappan. Det blev två fulla kassar till Miliam, det finns alldeles för mycket fina barnkläder. Bästa presenten måste vara presentkort.

Nu är vi på väg hemma, väl hemma ska jag pussa på mina pojkar. T åker snart och är borta resten av dagen. Rep med bandet sen firmafest. Har en känsla av att jag kommer ha två bebisar att ta hand imorgon!

Snodde faster Karro's bild

Vi hade ju som sagt storbak här idag. En massa goda lussebullar och pepparkakor blev resultatet. Några lite brända och några helt perfekta. Precis som det ska va.

Vid 2 imorse fick jag en fin överraskning. En nyduschad glad T klev in genom sovrumsdörrn. Han hade fått sluta tidigare. Inatt ska han inte jobba. Hur bra har jag det inte? Imorgon ska han på firmafest och på lördag ska vi förmodligen träffa farfadern för lite lunch på stan. På måndag bär det av till Gekås (Ullared) med faster Karro. Fullt upp, precis som vi vill ha det.

Jag måste erkänna att kvällarna utan T har varit väldigt mysiga. Tjejkväll varenda kväll! Min svärmor är ganska svårslagen, enklare och mer kärleksfull människa har jag aldrig någonsin träffat tidigare. Vi pratar om allt från förlossningar till möss (dom små söta djuren).

Kvällen har bestått av vin och välbehövligt tjejsnack. Nu ligger jag i sängen och längtar efter min man. Att vakna till utav att han kryper ner i sängen bredvid mig är den bästa. Allt blir lite bättre när han pussar mig i nacken och säger 'hej älskling'. Vetskapen om att han är min för alltid, på ett eller annat sätt, får fjärilarna i magen att gå bananas.

Imorgon är det storbak med faster Karro och faster Nicole! (Två svårslagna personer de också!)

Höggravid, svullen och blek som ett lik

Sitter i soffan och lyssnar på T som spelar gitarr. Lite mysigt måste jag erkänna att det är. Idag har det inte hänt mycket alls. Vi har bara lekt med Miliam som börjar bli mer rastlös för var dag som går.

Nu ska jag mysa med min man innan han drar och jobbar hela natten.

Jag tänkte på en sak när jag satt och gjorde numero två på toaletten. Varför i hela friden är det så förbjudet för oss tjejer att bajsa? Hur många gånger förr har man inte hört 'men tjejer bajsar inte', klart som fan vi gör! Och varför smyger vi med det? Lägger papper i toaletten, spolar vatten i handfatet och gör det helst när alla andra sover eller inte är hemma. Alla bajsar!

Sen det här med kroppshår, jag personligen tycker om lite hår på killar, det känns mer manligt på något sätt. Och skulle jag själv få välja skulle jag raka mig någon gång var annan vecka. Inte var annan dag! Det är helt okej för killar att ha hår på pungen men inte tjejer att ha hår på muffen. Och detta kan man inte prata om utan att bli kallad 'nazi feminist'. Jag är inte feminist, jag är bara en tjej som bajsar och önskar hon slapp raka sig hela tiden.

En annan sak som också korsade mitt tänkande är all denna hysteri kring Beyonce och hennes påstådda 'fake-mage'. Varför? Varför ska man luska i precis allting och hitta fel precis överallt? Och varför i hela friden ska hon behöva bevisa för hela världen att hon faktiskt är gravid?! Det är hennes ensak och privatliv.

Nu till något helt annat. Det kallas, enkelt och rakt, för kärlek.

Det är så väldigt svårt att få Miliam att sova när T inte är hemma. Han kan inte riktigt komma till ro. Jag kan vagga, hysha, sjunga och klappa på ryggen så mycket jag vill, Miliam somnar ändå inte. Tillslut virade jag in honom i T's otvättade skjorta, och han somnade på några minuter. Han är så extremt 'pappig'!

På tal om sömn, jag frågade ju er för ett tag sen om nattblöjor. Dagen efter hittade jag dessa (se bild nedan), pampers nattblöjor för små bebisar. Dom är exemplariska! Håller tätt hela natten, mjuka och verkar sköna att ha på sig. Nu kissar han inte i sängen längre.

Jag och Felix. 17år gammal.

Sitter i soffan och lyssnar på Miliam som pratar med sitt babygym. T sover och snart ska jag börja fixa lite här hemma. Diskmaskinen ska plockas i och ur.

Idag när jag loggade in på min internetbank idag fick jag en fin överraskning, underhållet har äntligen kommit och jag har nu råd med mer julklappar än vad jag trodde! Nu blir det att hålla i pengarna och spara det som blir över. En ny dator står på listan över bra-att-ha-saker, eller snarare måste-ha-saker! Ska sälja min gamla stationära näst intill oanvända dator. Någon som kanske är intresserad av att köpa en iMac 20" för 6.000? Hojta till!

Jag har alltid varit svag för killar i arbetskläder, nu har jag en alldeles egen. Det suger dock att han är borta hela kvällen och natten.

Sitter nyäten vid teven och kollar på polskt barnprogram. Jag ska lära mig polska. Miliam ligger på golvet under sitt babygym, drar i allt han kommer åt och pratar riktigt högt. T sover och svärmodern likaså.

Inatt fick jag sova ensam, T ska börja jobba natt och ville därför vända på sitt dygn. Det gick inte speciellt bra. Jag somnade 4.00 och vaknade vid 5.00. Men det är bara att vänja sig. Inatt är han borta 18.00-8.00. Hur ska jag klara det?

Det här med att blogga verkar inte vara min 'kopp-av-te', en massa andra saker och problem tar över tankarna. Och orken. Allt går extremt fort, vi insåg idag att vi måste bestämma oss ganska snart om vart vi ska bo, Stockholm eller Varberg? När, och om, vi ska flytta ihop, hur vi ska få råd med allt och vad jag ska plugga. Dagisplatser, bidrag, skola och Utbildning tar den största energin nu. Resten går oavkortat till Miliam. Min fina lilla perfekta bebis som börjar bli så stor. Han sätter sig upp själv (från halvliggandes läge), ålar lite smått och skrattar med ljud. Jag är en stolt mamma med en liten tår o ena ögat varenda dag. Tveka inte, skaffa barn, Du kommer aldrig ångra dig!

Annars då? Ja mitt liv ser ut som förr, blöjor, välling, en massa lek och en underbar bebis. Enda skillnaden är att jag äntligen har någon att dela alla framsteg och bakslag med. Tiden går så mycket fortare när man har kul.

Liten Miliam, bara några veckor gammal

Ikväll var mamman och pappan på en välbehövlig date! Mat på restaurang och bio. Nu sitter vi och myser med våran bebis, snart blir det efterrätt.

Pappa T och faster Karro

Gårdagen var extrem rolig. Längesen jag skrattade så mycket! Bag-in-box är dock livsfarligt. Idag mår man inte lika bra som igår.

Miliam kunde inte riktig sova utan sin mamma, han somnade 0.15 och vaknade 4.00! Aldrig igen säger jag bara. Jag får vänta tills han lagt sig från och med nu. Annars sover han ju mellan 22.00 och 10.00.

Jag älskar vart jag är i mitt liv. Jag älskar min familj och jag är överlycklig för att vi kunde fixa det. Att jag inte är den där olyckliga ensamstående mamman som planerar vilka veckor man ska ha sin son.

Ansiktet är på och ikväll ska vi slå klackarna i taket med familj och vänner. Det känns välbehövligt efter alla dessa bajsblöjor och nappflaskor.

Miliam gör så mycket framsteg hela tiden, små framsteg som förmodligen bara en mamma kan se. Han vill ta tag i allting, ibland lyckas han och då ska det in i munnen. Oftast slår han sig själv i ansiktet då och börjar stortjuta istället. Han försöker åla, men har inte riktigt fått kläm med det här att lyfta magen så han snurrar oftast bara omkring. I knät vill han nästan bara stå och hoppa. Sitta ner och man bara håller i hans händer är också kul, ibland. Han följer allting med blicken och vrider huvudet åt det hållet ljud kommer ifrån. Skrattar lite smått med ljud och pratar en heldel.

Tio veckor gammal blir han idag, vart tar tiden vägen?

Sitter i Varberg och slappar framför en film med en sovandes bebis på bröstet. T är på jobbet och svärmor springer omkring med golvmoppen. Snart ska jag lägga ifrån mig Miliam och städa lite i sovrummet. Bädda sängar och ta bort tvätten. Sånadär tråkiga måsten.

Ikväll kommer faster Karro på besök!

Att gå ner i vikt går bättre än förväntat. Tröjan köpte hg när jag var i v20, jag kunde ha den i en vecka sen låg den bara. Nu passar den igen!

Jag och T badade precis med Miliam, han tyckte att det var hur kul som helst. Tyvärr får ni inga bilder från med med tanke på alla moraltanter (inte för att man ser några privata delar).

Jag och T fick en till heldag tillsammans, det var inget jobb idag. Natten var väl så bra den kunde vara med tanke på att det var alldeles för varmt på rummet. Miliam vakna i panik för att han var så varm, jag plockade för första gången någonsin upp honom för att han skrek och han var genomblöt. Annars är det hur bra som helst, Miliam är alltid så lugn här.

Männen i mitt liv sover och jag gör det mesta för att inte spy ner mig själv. Varför skulle jag födas till en person som blir åksjuk av att bara kolla på en bil? Resan går extremt bra och vi fick veta efter vi hade hoppat på att detta är ett direkttåg, det stannar alltså ingenstans förrän vi är i Göteborg. Lugnt, tyst och underbart! Sj levererar, för en gångs skull.

Nu sitter vi äntligen på tåget på väg till göteborg, Miliam ligger på golvet och vi har ändå mycket plats kvar, älskar x2000! Nu väntar många underbara veckor i Varberg!

Miliam har en förkärlek till mina händer, han ska helst få in hela i munnen.

Jag har packat det mesta nu, kan fortfarande inte förstå hur jädrans mycket man behöver till en så liten människa. Pappa skjutsar oss i alla fall till tåget på måndag så vi slipper åka kommunalt med allting.

Fick en fråga om hur jag kan ha råd med en iPhone. Den införskaffades innan jag ens hade tänkt tanken på att skaffa barn. Jag har alltså haft den rätt så länge. Den kostar 400 pix i månaden, gratis sms, fri surf och jag får ringa för hela beloppet. Hur bra?! Jag är 'blessed' (kan inte komma på det svenska ordet) med en väldigt givmild och kärleksfull släkt som gjort allting möjligt. Allt från blöjor till spjälsäng. Jag är även väldigt sparsam med de pengar jag har och sätter undan så mycket jag kan varje månad. GIVETVIS går Miliam alltid i första hand! Han har alltid det han behöver.
Jag har även väldigt tur som får bo hemma hos min mamma och endast behöva betala en minimal hyra för en full kyl&frys, toalett papper, tandkräm, schampo, ja du fattar nog.

Jag gick till frisören idag i hopp om att få en snygg, lite kortare frisyr. Han kapade av 2dm och jag fick någon slags page. Jag vänjer mig väl.

T kom sent igår kväll. Dagen har gått åt till att mysa (utom när jag var till frisören). Jag borde egentligen packa. Men det är likadant där som igår med mitt rum, jag.orkar.inte!

Sitter i soffan och kollar in på mitt über stökiga rum. Jag måste städa, men vart finns energin och orken? Den rann ut genom tårna för ett halvår sen tror jag. Jag.orkar.inte!

Vaknade till detta. Han kommer idag! Jag slipper sova själv i min gigantiska säng OCH jag kan duscha hur länge jag vill! Hur underbart är det inte?

Vissa människor betyder mer för mig än andra. Oftast vill jag bara ta tag i denna människa och krama om denne riktigt ordentligt och länge, men jag gör inte det. Jag har någon slags inbyggd spärr, inte komma för nära, men ändå så nära att man kan stryka lite på armen. 'Krigsskada' brukar jag kalla det för, det låter häftigare så. Man kramas inte i min familj, så är det bara. Kroppskontakt hör hemma mellan täcket och madrassen!

Det jag ville komma till, de där 'vissa personerna'. Okej jag vet inte vad jag ville komma till, jag läste ett blogginlägg som en av dessa personer skrivit och det högg till i mitt hjärta. Tårarna började rinna utav medlidande och jag vill trösta. Det är alltid min första tanke 'hur kan jag trösta henne/honom?' En sån fin person som gått igenom något så jobbigt och ångestfyllt. Man borde få skrika ut sin ångest över hela världen utan att någon över huvud taget ska kolla konstigt på en. Alla ska trösta, ge kramar och vara stöttande i mitt tycke. Tyvärr är de flesta bittra och hellre klankar ner på denna personen.

En förlossning är så olika för allihopa, min förlossning var förgävlig, och jag skäms inte för att säga det. Det är det värsta jag någonsin varit med om, från början till slut. Paniken, rädslan, ingen som lyssnar riktigt. Man kan aldrig säga 'jag förstår vad du går igenom' för alla upplever allting olika. Alla har sin egna syn på saker och ting. Jag kan dock säga att jag vet vad du går igenom, till viss del.
Jag har sagt det förr; spy så mycket galla du vill!

jag har nog aldrig varit normal, men snygg frisyr hade jag i alla fall

Jag vet inte alls vad jag ska skriva här om jag ska vara brutalt ärlig. Livet är rätt så enformigt just nu. Går upp, byter blöja, matar, byter blöja, lägger bebis, tar det lugnt, byter blöja, matar, leker, lägger bebis, byter blöja, matar, jaaaa ni fattar galoppen. Jag älskar mammalivet, men jag hatar att sitta hemma och inte ha någon att prata med. 

Det här hittade jag Miliam i imorse. Och det där är inte bara en kiss. Någon som vet om det finns nattblöjor till små bebisar på 5-6kg? Jag kan ju inte väcka honom på nätterna bara för att byta en blöja.

Torsdag, halva dagen har redan gått, sen är det fredag och då är det inte långt tills T kommer hit.

Bilden är från Gotland, min fristad, mitt 'runaway' ställe. En liten ö som spelat en enormt stor roll i mitt liv. Där spenderades hela somrarna när jag var yngre.

Och där står jag vid ett stup, 18år gammal, kärlekskrank och allmänt vilsen. Varför står jag vid ett stup? Nej jag ville inte ta mitt liv, jag och min farbrors fru bestämde oss för att åka ut och fota. Gotland är en extremt fin plats. Av någon anledning skulle vi upp dit. Ibland saknar jag den sara, men bara ibland.

Dagarna går extremt sakta, kanske går tiden åt fel håll? Jag vill bara åka härifrån nu. Osammanhängande texter verkar vara min 'thing', jag borde nog sova nu.

Varför ska dåliga saker hända de finaste människorna? Hur kan det vara så att den som ger allt till alla andra får lida så oerhört? Varför får inte dom egoistiska, känslokalla svinen lida istället? Dom som faktiskt förtjänar det.

Natten var hemsk, mardrömmarna avlöste varandra och jag tvingade tillslut mig själv att vara vaken. Det tar oftast ett tag för mig att ta in dåliga nyheter. När chocken har lagt sig kommer allt på en och samma gång.

Du får inte försvinna, okej?

hiphop killen

Ligger och halvsover i sängen efter en lång dag i Uppsala. Hela kroppen värker och Miliam är piggelin, men vad gör väl det? Efter en sådan bra dag är det inte mycket som kan dra ner en! Det var über trevligt att träffa båda gamla och nya vänner! Hade inte insett hur mycket jag faktiskt saknar min klass, dom är så mysiga hela högen. Jag visste inte heller att jag kunde klicka så bra med en person jag aldrig träffat heller, nästan som att prata med sig själv!

Nu ska vi sova en lång natts god sömn!

liten Miliam, bara någon vecka gammal

Min fina, perfekta, lilla son är nu två månader. Tiden går lite för fort i mitt tycke och ibland vill jag trycka på paus. Tänk att det redan gått två månader sen min värsta dag jag någonsin upplevt.

Imorgon ska vi ta oss ut på en utflykt, för första gången helt själva. Hur det ska gå har jag ingen aning om. Uppsala är destinationen, där ska vi hälsa på min gamla klass och sedan träffa Kajsa och Harry. Harry är endast två dagar yngre än Miliam!

helt okej för en helt okej tjej

Jag har verkligen ingen kondition, men pusha mig själv kan jag! Tog en omväg med en mördarbacke, bara för att. Nu blir det mat, strechning(?) och en lång dusch!

uppmärksamhetssökande hårboll

Idag fick jag sova till 11! Miliam är precis som sina föräldrar, en riktig 'sjusovare'. Snart ska vi göra oss klara för en riktig långpromenad!

Jag är så sjukt sliten. Trött precis hela tiden, mår illa och har noll matlust. Miliam är hur snäll som helst så jag förstår inte varför jag är så sliten. Han sover hela nätterna, går inte upp speciellt tidigt och är för det mesta en väldigt glad bebis.

Igår började jag packa (allt för att tiden ska gå fortare) och jag insåg hur mycket jag måste ha med mig. Tänk att en liten bebis behöver så mycket packning!

Äldsta kusinen och Miliam

Igår hade vi moster, mormor och ena kusinen hemma på middag. Mycket prat, bebismys och vin blev det (endast läsk för mig). Tidigt i morse åkte min mormor till kanarie öarna, liter avis är man kanske. Vi är därför hundvakter i en vecka så nu ska det bli promenader!

Om sex dagar kommer T hit, tiden kunde inte gå långsammare.

Kommer ni ihåg den här klänningen? Som jag köpte när jag var gravid? Höggravid till och med. Det var min 'mål-klänning', jag bara skulle komma i den. Och den passar! Den är till och med lite för stor! Helvete vad bra jag är.

Angående preventivmedel (litet svar till Karro); jag vill bli av med mensen så p-ring funkar inte. P-spruta eller spiral, hormonspiral då, funderar jag på. Har dock hört att spiralen gör ont att sätta in och sprutorna måste man ta var tredje månad. Kan också bli så att man får svårt att skaffa fler barn om man tar p-spruta. Blir galen på detta.

tjockisen

Återbesöket är äntligen över, förbi, borta! 'Ja det ser precis ut som det ska göra', sa hon med ett stort leende. 'Ska jag se ut såhär nu?!', sa jag helt förskräckt. 'Ja men Sara, du har fött barn. Du kommer aldrig se ut som du gjort tidigare.' Jahopp, bara att acceptera och gå vidare. Läkt ihop har jag gjort precis som jag ska, jag kan nu bada hur mycket jag vill! Nästa problem kommer nu, preventivmedel. Spiral, p-spruta, p-stav eller p-ring?! Jisses amalia, kan dom inte bara ha ett preventivmedel?

Sarah Petersson: Tack så mycket! Jo det är riktigt skönt att den dragit ihop så pass bra som den har gjort.
'Där nere' ser jag inte ens i närheten ut som förr, då ska du också ha i åtanke att jag gick sönder en hel del. Jag har ingen aning om det kommer dra ihop sig med tiden eller om det kommer se ut såhär nu. Det är dock inget jag tänker på speciellt mycket. Sig själv blir man aldrig efter en förlossning, något ändras alltid (om man inte är någon superkvinna), men det behöver inte betyda något dåligt.
Lycka till med förlossningen och hoppas allt kommer gå bra med den lilla!
Kram :)

Nu börjar det likna något. Magen har i princip fått tillbaka sin gamla form och den groteska randen jag hade över hela magen börjar blekna ordentligt. Bristningarna ser man endast om man kollar noga. Nu är det benen, rumpan och höfterna kvar. Det är där jag lägger på mig när jag går upp i vikt, det fettet är även svårast att få bort. Runda lår, rumpa och lite höfter är snyggt, ja. Men jag vill bli mer 'fit'. Funderar på ett gymkort, Friskis&svettis har länge varit i mina tankar. Jag misstänker att jag har mer användning för ett i Varberg än i Stockholm. Då återstår bara ett problem, en 'buddy' att träna med. Hade tänkt höra med T's syster. Livet är fint.

höggravid och 15kg tyngre

mamma till en prinsessa: Jag var likadan när jag var liten, likaså min storebror, mamma, kusiner, moster. Miliams pappa var även så han också. Min mamma tror att det har att göra med magen, har barnet lite lätt magknip är det skönt att ligga på mage. Jag sover än idag på mage nästan hela tiden. T också. Tror det helt enkelt är olika på olika bebisar. 

Miliam får 150ml ungefär var tredje timme (135ml vatten och fyra och en halv skopa pulver). Ibland kan det gå 2h mellan och ibland 4h. Han får helt enkelt mat när han är hungrig. Jag har precis höjt dosen eftersom han börjat sova hela nätterna och är mer hungrig på dagarna.

En ledsen och övertrött Miliam

Detta är vad som händer när jag tvingar honom att sova på rygg, i två och en halv timme har jag bökat med honom nu. Han somnade i 30 minuter för att han var så utmattad efter allt skrik, sedan var det vara att börja om igen. Tillslut la jag min gallskrikande bebis på mage och han somnade direkt. På sekunden.

lite lite ljusare

Håret har sakta men säkert mot en ljusare nyans. Mitt mål är att bli ganska så ljus, för att slippa färga det var annan vecka.

Givetvis vet jag att dom säger att han ska sova på rygg utav en anledning. Och givetvis så vet jag alla 'risker' med att ha honom på mage. MEN jag måste ha min sömn, annars klarar jag inte av att ta hand om min lilla skatt. Är man ensam måste man ha alla krafter man kan få, krafter får man genom att sova. (Och äta förstås.) Jag har krånglat med honom från dag ett och försökt få honom att sova på rygg, jag har testat det mesta. Oftast resulterat det i att varken jag eller Miliam sover något. Miliam blir då övertrött och gnäller precis hela tiden och jag är så utmattad att jag helt enkelt inte orkar. Jag har ingen som kan avlasta mig eller hjälpa mig. Och jag tänker inte gå in på något forum och läsa om skräckhistorier om små bebisar som dött i plötslig spädbarnsdöd. Då kommer jag endast gå runt och oroa mig precis hela tiden. Jag ser gärna att ni slutar kommentera anonymt, det är endast fegt och omoget. Tack på förhand.

Lilleman lite trött för ett par dagar sen

Jag sitter här med den värsta mensvärken jag någonsin varit med om. Känns som att jag ska ploppa ut en till unge vilken sekund som helst. (Okej då, inte riktigt så illa.) Jag och min storebror försöker komma på bra julklappar till våra fina föräldrar, vad i h*lvete ska man köpa till två 45 plusare? Och vad ska jag köpa till T?! Julklappar, eller presenter över huvud taget, är så otroligt svårt att komma på. Jag har tänkt på det här i flera månader nu. Vad köper man till en 20årig kille som har allt?

Tips tas tacksamt emot!

Kajsa; Jag har fått kommentarerna, men har inte haft ork till att kommentera tillbaka (dåligt av mig!), mobilen hittar jag inte för tillfället så jag skriver här när minnet ännu är färskt. Jag ska försöka ta mig till Uppsala på tisdag, är ni lediga då?

smurfen

Allt såg bra ut, han väger nu 5085g och är 57cm lång. Åt rått håll går det ju i alla fall. Dom påpekade ännu en gång att han absolut inte får sova på mage. Vad ska jag göra då? Vissa kvällar har jag bestämt mig för att han ska ligga på rygg, efter flera timmar ger jag upp och vänder över honom på mage. Då somnar han på en halv sekund. Jag kan alltså välja mellan att ha en bebis som vaknar var annan timme eller en bebis som sover hela natten. Vad hade Du valt?

Min vikt går även den åt rätt håll, måtten också. För varje centimeter som försvinner kommer mitt självförtroende sakta men säkert tillbaka.

Sitter på bvc och väntar på att få gå in. Läkarbesök är det som gäller idag. Håller tummarna för att allt är som det ska.