Ikväll är jag mer deppad är någonsin. När T sa hej då ville jag bara sätta mig och gråta i ett hörn, gömma mig för världen och försvinna för en liten stund. Men icke, faster Nicole ville spela kort och Miliam ville minsann inte ligga under sitt babygym! Jag bet ihop och underhöll barnen. Nu ska jag sno en idé som Kajsa gav mig, ge lite creds till mina medmänniskor!

Vi börjar med mamma, en kvinna jag ser upp till så oerhört mycket. Hon har slitit med både mig och min storebror då hon varit ensamstående under en stor del av i alla fall mitt liv. Sena kvällar och tidiga mornar. Att den kvinnan orkar! Jag har även fått bo hos henne gratis under hela graviditeten, fått saker som barnvagn, blöjor för hans första månad och välling i mängder. Jag har haft tak över huvudet. mat på bordet, tvål att tvätta mig med och papper att torka mig med. Hon var även mitt stöd under förlossningen. En stålkvinna är vad hon är!

Svärmor, en kvinna som berört mig djupare än någon annan tidigare gjort. En riktig stålkvinna det också. Snäll, omtänksam och kärleksfull. Lagar gudomlig mat och har även hon bidragit med extremt mycket. Utan henne och mamma hade jag och Miliam varit hemlösa.


Arash, lilla Arash, vart ska jag börja? Han tog 'pappa-rollen' under graviditeten, lyssnade på mitt gnäll, klämde på magen och kramade mig när det behövdes som mest. Stod upp för mig och försvarade mig gentemot alla andra. jag tycker synd om alla som inte har en vän som Arash.

Vi får inte glömma Kajsa, hon som kommenterade min blogg och jag antog att det skulle bli någon man har kontakt med ett tag och sen inte mer. Men så fel jag hade, visserligen har jag endast träffat henne en gång men det känns som att jag känt henne en hel livstid. (I alla fall nästan.) Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin känt mig så bekväm med en annan person tidigare. Ett extremt fint leende har hon också!

Sist men absolut inte minst, min T. Någon jag gick från att älska högst av allt till att avsky som pesten till att älska högst av allt igen. Han överraskar mig varenda dag med hur duktig han är med Miliam och han är den bästa pappan Miliam skulle kunna ha. Han busar, leker, sjunger och myser med honom. Byter blöja utan att klaga och torkar spya som om det vore vatten. Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur mycket den människan betyder för mig, hur mycket jag älskar honom, men jag besparar er den extratiden.