Det sägs att perfektion inte finns, "ingenting är perfekt", men det är fel. Jag har perfektion rakt framför mig i form av en liten människa. En liten människa som jag har skapat, burit på i min kropp i 9månader, skyddat med mitt egna liv, slitit som ett djur för och som jag älskar med hela min kropp och själ.

Jag fick en fråga från min farmor när han var några dagar gammal, "Sara, vet du vad lycka är?". Ja det vet jag, lycka är ens barn. Jag skulle kunna ge mitt liv för honom utan att tveka en sekund.

Jag är glad att jag inte föll för grupptrycket, att jag valde att behålla den där lilla ärtan som växte i mig. Att jag inte lyssnade på allt alla sa, dom där som skulle föreställa ens kompisar, vänner. Som tydligen ska stötta varandra i vått och torrt. Dom osäkra små personerna som inte vet vad lycka och kärlek är.