Fick en kommentar av en trevlig tjej som ville att jag skulle berätta om Miliams framsteg. Klart jag gör om du ber mig så fint!

Vart ska jag börja? Miliam växer så det bokstavligen talat knakar i armar och ben. Han är för det mesta en väldigt snäll bebis som trivs bäst i sin gåstol framför teven eller på golvet bland sina leksaker. Babysitter har aldrig varit en hit för denna lilla herre. Han äter 'mat' en gång per dag, det är då mat jag gör själv. Han älskar det mesta så svårt att mata är det inte. Utom det faktum att han hatar att bli kladdig och han blir frustrerad när det går för sakta. Majskrokar är han helt galen i, suger som en jag vet inte vad tills den är borta och skriker högt när den väl tar slut.

Han är på gång att krypa, men snurrar än så länge mest runt på samma ställe. Han kan ta sig fram någon cm men inte mer. Skrattar högt väldigt ofta, pratar med olika ljud hela tiden. Pratar väldigt högt också, han vill alltid ha uppmärksamhet. Han flörtar med alla och vill alltid vara i centrum. Han kan sitta själv en liten stund och sitter exemplariskt med lite stöd, är väldigt stark i ben, rygg och nacke.

Sover gör han i sin egna säng, utan undantag, från sju på kvällen till 9-10 dagen efter. Sover inte på magen längre utan på sidan eller rygg. Det var en jobbig period att vänja bort magsovandet men skam den som ger sig! 

Återkommer senare med bilder på lägenheten!