Peppar mig själv till att gå ner i vikt genom att kolla igenom gamla bilder. Men jag börjar inse att det inte kommer hända inom den närmaste framtiden. Efter denna vecka utav slappa dagar, kvällar och nätter märker jag att både mitt psyke och kropp har tagit enorm skada efter denna helvetes resa.
Jag är helt slut, finito.
Det positiva tänkandet är som bortblåst ibland och gamla Sara gör sig påmind. Man kan inte alltid stå upp, ibland får man lägga sig ner och ge upp för sekunden. Miliams leenden och små framsteg får mig att orka fortsätta, han är mitt ljus just nu. Världen försvinner när jag kollar på honom, men den kommer lika fort tillbaka.
Nej nu får jag rycka upp mig, jag kan, jag ska. Ögonbrynen måste fixas nu, även nagarna, sedan väntar en lång dusch. Jag älskar att inte behöva stressa. T åker hem imorgon, jag måste ta vara på den lilla tiden vi har kvar. Förhoppningsvis kommer han tillbaka snart igen.
<3 kram
SvaraRadera