♥

Tidigt i morse skickade pappa ett sms till mig, tio i sju på morgonen, där han skrev nyheten som tagit mig en hel dag att smälta. Som tagit mig en hel dag att förstå, detta är verklighet och inte en hemsk mardröm. Pappas moster, min farmors syster, en stark, vacker och så otroligt älskad kvinna som det alltid varit fart i ligger nedsövd på sjukhuset efter en stor hjärnblödning. Alldeles för ung kämpar hon för sitt liv och jag gör just nu allt för att inte bryta ihop.

Jag vet att detta händer varenda sekund någonstans på jordklotet, där ute sitter någon med samma äckliga känsla i magen och klump i halsen som jag. Någon som vet att den kan göra lika lite som jag, som bara kan sitta och vänta. Men det spelar ingen roll, det är ingen tröst just nu. 

Du som är så älskad av alla oss, som alltid stått vid våra sidor och vakat över oss från barnsben. Som alltid varit glad och rolig. Du med det där skrattet som alltid smittat av sig. Du får inte ge upp, vi är inte redo att ta farväl än. 

Vi älskar dig