Efter jag 'gick ut med' vad som hände oss runt nyår har jag fått frågan 'Vad är en druvbörd?' tusen gånger tror jag. Kanske dags att förklara då.

En druvbörd utvecklas när ägget inte har några kromosomer. I mitt fall släppte ägget in två spermier, därför blev det för mycket 'pappa-kromosomer'. Istället för foster, moderkaka och fostervatten bildas som en missbildad moderkaka som består av en massa vätskefyllda blåsor som ser ut som en druvklase. Där av namnet! Detta upptäcktes efter jag hade haft blödningar för tredje gången under min korta graviditet (skulle ha varit gravid i v10 när jag kom in till sjukhuset), jag fick komma in till akutgyn. Där satt vi i fem timmar om jag inte minns fel. Fick träffa läkaren, som för övrigt var hur gullig som helst. Vi pratade om vad som skulle hända under kvällen (det var ju nyår), om att vi har en son på 2,5 år och lite annat smått och gott. Sedan var det dags för vul (vaginalt ultraljud), hon var tyst, länge. Hon såg bekymrad ut, jag kollade på skärmen och sa 'Det är inget' sedan bröt jag ihop. Hon förklarade att hon misstänkte druvbörd/mola men att ingenting var säkert. Jag skulle in två dagar senare för skrapning.

Allt gick för fort för mig, två dagar senare kom jag in, fick byta om, lägga mig i en säng. Fick en kanyl i armen, dropp, vaginala tabletter som jag egentligen skulle fått dagen innan och sedan kom denna väntan. Väntan på något jag inte visste vad det var! Jag hade inte fått någon information, detta förklarade jag för systrarna och alla andra. Väl inne i operationssalen tog dom jättebra hand om mig. Fick lugnande då jag bröt ihop, ännu en gång, skakade och grät som ett litet barn. Sen somnade jag, blir väckt efter något som känns som en sekund. Får en glass, dropp kopplas ur sedan säger dom 'Jaha, du kan åka hem nu! Vi hör av oss med provsvaren!'

Jahopp, tack och hej. Jag står, en vecka senare på ica och ska handla åt en kund. Lång kö bakom mig, stressad och klädd upp till öronen med varma kläder. Svetten sprutade och beskedet kom 'Det är som vi befarade en druvbörd/mola.' 'Okej!' svarar jag glatt som inte vill bryta ihop mitt på ica. Det kom senare när jag stod i en hiss på väg upp till nästa kund. Allt bara släppte. Nu väntar jag på nästa besked, har det spridit  sig eller inte? Jag går snart sönder. Jag sover inte, äter inte speciellt mycket och röker som en skorsten. Jag är stressad och ofokuserad på jobbet.

Livet är förjävla orättvist ibland.