Året slutade och började riktigt tungt. En extrem rädsla som övergick i en besvikelse, som fortfarande hänger tungt över oss. Nu kan vi bara blicka framåt.
  Förra årets nyårslöften gick i stöpet, i år har jag endast ett, jag ska fokusera på min familj, Miliam och T, fokusera på skolan och ta hand om mig själv. Sen får tiden utvisa vad som händer här näst.

Miliam fick en massa fint i julklapp, att en så liten människa kan vara så älskad och bortskämd utan att veta om det. Dockvagnen var bäst, han packar den full med allt han hittar, säger hejdå och går sedan iväg. För att efter ett tag komma tillbaka och ropa 'HEEEIIJ!'  med ett stort leende på läpparna som om vi inte setts på flera dagar. Jag avgudar den lilla pojken, han gör att man klarar sig igenom de svåraste stunderna livet tyvärr bjudit på. Det är en obeskrivlig kärlek, en stor kärlek och en ren kärlek. Inga spel, inga lögner, inget smussel.

Han kommer bli en fin pappa en dag.