Jag börjar förstå att jag är en mamma nu, min lilla bebis är ett barn. Han står upp när jag klär av och på honom, han borstar tänderna själv och hämtar saker när man ber honom. Han säger Hej, Oj, Hallå, Ja, Nej, Mamma, Pappa och Wohoooo när han tycker något är roligt. Han äter näääästan själv och han knackar på dörren när han vill ut eller in. Han förstår i princip allt man säger och han tittar på en med ett stort leende när han är på väg att göra något busigt. Hur fort kan tiden gå egentligen?! Jag hade ju nyss en bebis! Nu har jag en unge som snart kommer klä på sig själv!!!!

En annan sak också som han gjorde för någon vecka sedan. Han satt i soffan utan blöja, från ingenstans hoppar han ned på golvet, går bort till hörnet, ställer sig och kissar och går sedan tillbaka till soffan. Ska vi pott träna honom?! Han fattar ju att man inte ska kissa där man sitter om man inte har blöja?! Herre jesus, jag hinner inte med.

Just ja, han pussas när man ber honom. Alltså riktiga pussar, sånna som det säger 'smack' om! Han kramas också på riktigt och ger slängpussar till alla han tycker om när han ska säga hej då eller god natt.

Jag vill ha en bebis. Nu.