Ibland saknar jag den tiden då jag fotade precis allt. Jag satt och redigerade bilder hela nätterna och kände att nu har jag verkligen hittat det jag brinner för. Jag kröp i lera, hoppade & flaxade med armarna och gjorde allt möjligt för att få en bra bild. Såg potentialen i allt och det blev rätt ofta bra bilder. Men vad hände?

Jag tror jag tappat bort mig själv på vägen någonstans, sedan jag blev gravid och hela cirkusen drog igång med barn, flytt, sambo och dålig ekonomi. Nu när allt stabiliserat sig kan jag börja tänka efter, varför gör jag inget utav det jag faktiskt älskar? Baksidan med att ha en dyr hobby, av någon konstig anledning lägger jag hellre pengar på T's musik, som också är en väldigt dyr hobby. 

Nu ligger mina gamla bilder på min externa hårddisk som jag inte ens kopplar in i datorn längre, den ligger bara där och samlar damm i sovrummet. Som en bortglömd favoritleksak på vinden. Jag har säkert flera hundra bilder framkallade som bara väntar på att få komma upp på väggen, men de har jag lagt i en låda och på något sätt förträngt att de finns.

Två favoritbilder