Jag sitter på tåget som ska ta mg mellan Göteborg och Varberg, till min fina son och sambo. Det pirrar i magen. Moders instinkterna tog över, jag vill hem. Gick upp 5.30 i morse, 3 timmars sömn fick jag. 8.10 bar det av från huvudstaden. Längsta tågresan någonsin känns det som. 50 minuter kvar, sen får jag pussa på min bebis. Han är verkligen mitt allt.

Här från ni en bild på framgångarna med min kropp. Höfterna är borta, benen smalare och mitt självförtroende har byggts på något enormt. Tänk att lilla jag klarade det.