Look at the stars, look how they shine for you

Tänk vilken styrka man kan få ifrån en sådan liten krabat. Tänk vilket tålamod man har med precis allting. Jag pratar nog inte bara om mig själv när jag säger detta, men min son gör att jag klarar precis vad som helst. Vad hade jag gjort utan dig? Vad gjorde jag förr? Hur fyllde jag mina dagar med sysselsättning? Hur klarade jag av att andas, leva? Vad skulle jag göra om du en dag skulle försvinna? Hur klarar man då av att ställa sig upp ur sängen?

Om jag inte haft Miliam just precis nu, så skulle jag lägga mig ner och ge upp. Då skulle jag flytta någonstans där ingen vet vem jag är. Där ingen kan hitta mig. Och där jag får börja om från början.

Jag skulle fly till ett ställe där ångest inte existerar. Där alla har ett leende på läpparna och alla är harmoniska. Det är i varje fall vad man fått höra om det stället. Ett ställe man bokstavligen talat flyger på moln och vakar över de vilsna själarna som är kvar på jorden. Men nej, jag har Miliam, och då har jag allt jag kan önska mig. Livet är inte lätt, livet är inte en dans på rosor, och jag ska klara av detta uppdrag någon högre makt givit mig.

Jag ska pressa en god saft utav citronerna någon valt att ge till mig. Jag ska kämpa tills det inte finns en droppe blod kvar i min kropp.