Miliam fortsätter att hoppa runt och dra i allt. Tar vatten över huvudet och klättrar på allt för att sedan inte våga släppa och sätta sig ner. Sätter sig upp själv och tippar bakåt när man minst anar. Mycket tröstande och tårar blir det Lite sår här och var och ett gnagande mamma-hjärta. Den lugna lilla bebisen han en gång var syns inte till längre. Han är vildare än vildast. Min käre mor rekommenderade hjälm, funderar seriöst på det. Hans lilla huvud får ta många smällar. Men han lär sig aldrig och vill mer än vad han kan.

Jag är dunderförkyld och halvt deckad dygnet runt. Under dagarna flyr jag in till svärmor och spenderar många timmar med en cigg i handen och mycket prat (Miliam är självklart med där, faster Nicole är expert på att underhålla monstret!). Hon har tagit 'mamma-platsen', min egna mamma är ju så långt bort.

Nu ska vi äntligen sova. Huliganen sover sedan länge.