Idag är det verkligen inte en vanlig dag, min mamma fyller år. Inte bara min mamma utan min bästa kompis, min stöttepelare och min sons mormor. En kvinna som fått stå ut med så otroligt mycket ändå har hon aldrig slutat att ge oss kärlek, omtanke och en famn att gråta i.
Hon var den som stod vid min sida under min graviditet, hon var den som stod vid min sida under förlossningen och hon var den som såg min son ta sina första andetag. Hon är den som alltid ställer upp, vad det än gäller. Bara grejen att hon kommer hit en vecka i sommar under sin egna semester för att ta hand om Miliam för att dagis är stängt och vi jobbar. Ja, jag kan ärligt talat inte med ord beskriva hur mycket denna kvinnan gjort, och gör, för oss. Utan henne hade jag och Miliam inte haft något hem i början, utan henne hade han inte haft någon välling när min mjölk sinade och utan henne hade jag inte varit en så älskande mamma jag är idag.
 Hon är en förebild, någon som aldrig ifrågasätter något och någon som ger sitt allt till sina två barn och barnbarn.

Jag älskar min mamma högst på denna jord, att vi bor så långt ifrån varandra är väldigt ofta väldigt jobbigt. Senast i fredags bröt jag ihop för att jag bara ville vara med min mamma, ingen annan.

Grattis på 49-års dagen världens bästa mamma!